Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Ge oss ett tecken inför sommaren!
”Folk hade till en början godtagit att de var avskurna från omvärlden, på samma sätt som de skulle ha godtagit vilken tillfällig olägenhet som helst som bara rubbade några få av deras vanor. Men när de plötsligt blev medvetna om att de på sätt och vis var inlåsta under himlens lock där sommaren nu började spraka kände de på ett oklart sätt att denna instängning hotade hela deras liv, och när det blev kväll och svalare drevs de ibland av energin som de då återvann till desperata handlingar.”
Raderna ovan hade kunnat vara ett poetiskt – om än något överdrivet – sätt att beskriva känslorna som uppstår hos den som inser att coronaviruset inte bara påverkar våra liv under ett fåtal månader på våren, utan även kommer att styra våra semesterplaner.
”De allra flesta vill göra rätt. Och för att göra rätt behöver vi veta vad som är rätt. Nästa veckas besked från Folkhälsomyndigheten måste därför följas av ännu tydligare direktiv från Stefan Löfven”Kajsa Kettil
Men citatet är äldre än så. Det kommer från den franske författaren Albert Camus klassiker La Peste, Pesten, från 1947, en roman som lägligt nog just har kommit i en nyöversättning på svenska. Ämnets aktualitet verkar ha fått massor av läsande svenskar att antingen leta fram ett dammigt exemplar i bokhyllan eller att satsa på nyutgåvan. Själv har jag sedan förra helgen ljudbokens uppläsare Reine Brynolfsson i öronen så fort tillfälle ges.
För trots det geografiska och tidsmässiga avståndet finns det paralleller mellan den fiktiva farsot som drabbar den algeriska staden Oran och det verkliga virus som just nu drar över världen. Symptom och sjukdomsförlopp har inte mycket gemensamt. Samtidigt finns det likheter i hur det mänskliga psyket hanterar oro, rädsla och framför allt ovisshet.
Denna ovisshet märker vi tydligt i dag. Efter månader av frihet under ansvar – att visa svenskt folkvett och följa myndigheternas rekommendationer för social distansering – vill vi veta mer. Så länge pandemin var färsk och sommaren avlägsen upplevdes tillvaron som tillfällig. Men nu mellan hägg och syren börjar tankarna vandra. Hur blir det egentligen i sommar? Får vi grilla med vänner? Träffa morfar? Åka på campingsemester två timmar hemifrån och dela gemensamma utrymmen med främlingar?
Plötsligt är Britney Spears debuthit Baby One More Time aktuell, ni vet den där hon sjunger ”My loneliness is killing me” och ”Give me a sign”. För det vore inte fel med ett tecken.
I tisdags hoppades nog många friska 70-plussare och deras anhöriga på ett sådant tecken i form av de mildrade restriktioner som det hade spekulerats om. De kom inte. I stället gäller samma uppmaningar som tidigare.
Och fler besked väntar. Just nu sitter myndigheter och snickrar ihop uppdaterade rekommendationer för just sommaren. På onsdag ska de presenteras. Men samtidigt som behovet av tydliga riktlinjer ökar, vill Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell sänka förhoppningarna: ”Det kommer att vara rätt övergripande för vi kan ju inte gå in och ge individuella råd om allt från badbassänger till hopptorn. Det kommer att vara övergripande så att de som organiserar verksamheter ska ha ett bra underlag.” sade han nyligen i en TT-intervju.
Utifrån hans tjänstemannaperspektiv är det säkert rimligt. Men det innebär att våra folkvalda behöver träda in. För ansvaret ligger hos regeringen, och ytterst hos statsministern, att berätta för medborgarna vad som gäller under dessa speciella tider.
De allra flesta vill göra rätt. Och för att göra rätt behöver vi veta vad som är rätt.
Nästa veckas besked från Folkhälsomyndigheten måste därför följas av ännu tydligare direktiv från Stefan Löfven.
Det handlar inte om att slippa restriktioner, utan att agera på det sätt som är bäst för folkhälsan. För, som Albert Camus skriver: ”...när man ser den olycka och det lidande som den för med sig måste man vara galen, blind eller feg för att finna sig i pesten.”
Veckans utropstecken:
Spotify, med grundaren Martin Lorentzon från Borås, donerar miljoner för att antikroppstesta 15 000 sjukvårdsanställda. En välbehövlig insats när regionerna själva är sega med testningen.
Veckans frågetecken:
Hur är Jan Björklunds italienska? Skenesonen har visat att han kan leda ett politiskt parti och svänga sina lurviga i Let's dance. Nästa utmaning blir som ambassadör i Italien. In bocca al lupo*, Jan!
* In bocca al lupo betyder ”i vargens mun” och används för att önska någon lycka till.