Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Det är viktigare att gå i skolan än att åka skidor

Mannen småpratade med en kvinna några stolar längre bort. De var överens om att det mesta kring pandemihanteringen gick för långsamt, i synnerhet vaccinationen. Och så räknade de upp vilka barnbarn de inte hade träffat på över ett år, talade längtansfullt om sådant som att ”hon måste ha blivit en helt annan person nu, hon fyller snart 18”.

Dessa historier är lika hjärtskärande som vanligt förekommande. För de flesta har ju fått göra avkall på något det senaste året. Många saknar en kär vän eller anhörig, grämer sig över tid, upplevelser och kramar som inte går att ta igen.

Därför är det lätt att förstå dem som känner uppgivenhet inför en eventuell tredje våg i kombination med försenade vaccinleveranser.

Det är däremot inte lika lätt att förstå dem som tar semester från pandemin. Förra veckan fylldes Instagram av bilder från nypistade backar där det tydligen fanns mycket gott om plats. Som om någon har påstått att smittspridning sker när åkarna svischar nedför backen. Det är ju snarare i den lilla mataffären och på bensinmacken på skidorten som trängsel kan uppstå. För trots att företag som restauranger och turistanläggningar visar stor förståelse och vidtar omfattande åtgärder, går det inte att punktmarkera människor som ibland glömmer att hålla avstånd, som tänker att det borde väl räcka om man är duktig nio gånger av tio.

Den där tionde gången får konsekvenser. Den senaste veckan har vi sett hur regioner anser sig tvungna att införa distansundervisning för att undvika smittspridning efter elevernas fjällsemestrar. Det är rätt hanterat av regionerna, men åtgärden är en följd av att regeringen inte har varit tillräckligt snabb. Den här gången heller, får tyvärr tilläggas.

Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell har visserligen – om än något lågmält – sagt att resor till fjällen kan vara okej, förutsatt att de genomförs på ett smittsäkert sätt. Och det har myndigheten rätt i, åtminstone i teorin. Det går dessutom att sympatisera med vissa som efter moget övervägande valde att åka på den planerade resan norrut. En förälder beskrev på onsdagen i P1 morgon hur familjens tonårsbarn har påverkats negativt det senaste året när planerade resor och en utbytesvistelse utomlands har ställts in (SR 24/2). Dessutom börjar det komma larm om att den psykiska ohälsan hos tonåringar och unga vuxna ökar i pandemins spår.

Deras situation ska inte nonchaleras. Men den duger inte som ursäkt för att åka på nöjesresor som läget är nu. Argumentet att folk ändå skulle umgås på hemorten, och att de därför lika gärna kan dra till fjälls, får inte heller godkänt.

Några som däremot borde få godkänt är alla elever som nu tvingas kämpa extra hårt när undervisningen sker digitalt hemma i pojk- eller flickrummet. Just nu går de miste om värdefull utbildning i skolmiljö för att många vuxna har beslutat att just de är värda den där veckan i Åre eller Sälen. Förlorarna blir de svagaste eleverna, de som redan sliter med skolarbetet och kanske inte ens har möjlighet att resa på semester flera gånger om året. Det är dessa barn och ungdomar som nu riskerar sämre resultat och lägre betyg än de skulle ha fått med ordinarie undervisning. Sannolikt är det även dessa elever som får gå i lovskola i sommar när mer resursstarka barn kan vara lediga och kanske rentav åka på solsemester.

Frågan har lyckligtvis börjat uppmärksammas från flera håll. Stenbocksskolans rektor Fredrik Håkansson uppmanar exempelvis på insändarplats i Aftonbladet regeringen att ta beslut som inte innebär att barn förvägras sin skolmiljö.

Hittills har svenskarna fått frihet under ansvar. Alltför många tar inte det ansvaret. De åtstramningar som regeringen aviserade i veckan är därför nödvändiga för att slippa snabba utryckningar inom både näringslivet och skolan.

Om en månad är det påsklov. Då får alla en ny chans att ta kloka beslut. Ett tips på vägen: Att ha råd är inte detsamma som att ha rätt.