Hotellbranden som ändrade stadsbilden

Stämningen är munter runt bordet när fotografen Ragnar Kjellman knäpper en bild. Det är fredagen den 26 november. Nu ska röstsedlarna räknas för att ta reda på vem som ska bli Ulricehamnsbygdens lucia 1971.

På bordet ligger högvis med kuvert och röstsedlar. Det rör sig närmare bestämt om 3 302 röstsedlar.

Vid bordet sitter bland annat tandläkare Jan Nordell, som ännu inte vet att han på måndag kommer tvingas söka ny plats för sin tandläkarpraktik.

En annan rösträknare är redaktör Karin Arfwidsson, som inte vet att hon som reporter på Ulricehamns Tidning om ett par dagar kommer att bevaka en av de största händelserna i Ulricehamns historia.

Just nu funderar de nog mest på vem som ska bli årets lucia, om det blir Margaretha Ågren, Caritha Andersson, Marianne Johansson, Anne-Marie Carlsson eller Solveig Eriksson.

November är en mild månad det här året. När UIF spelar hockey mot Vänersborg den 2 november är det tolv grader och regn, vilket är anmärkningsvärt eftersom man spelar utomhus. Men isen håller och UIF vinner med 4-3.

Två pojkar från Jönköping begår en rad brutala rån i Ulricehamn. Tre olika personer slås ner, hotas med kniv och rånas på pengar.

Folkparken Furet går ur tiden. Wincents spelar sista dansen den 13 november. Sedan ska nöjesstället rivas efter att i sextio år tjänat som lokal åt ulricehamnarna.

Ur Ulricehamns Tidning:

”År som rymmer mycket av människoöden även i en begränsad bygd som denna. Sex decenniers danser från romantisk virvlande vals och skuttande polka, sofistikerad onestep och twostep och fram till dagens desillusionerade skakande.”Det arrangerades även trivselkväll i Stenbocksskolans aula med Jokkmokks-Jokke, Bertil Boo och Andrew Walter.

Ett halvt kilo färsk strömming kan köpas på Ica hallen på Storgatan för 98 öre och Pååls sötlimpa för 1 krona och 48 öre.

På stadsbiblioteket är det sagostund varje torsdag för barn mellan 4 och 7 år. Filmen Utvandrarna efter Vilhelm Mobergs roman slår publikrekord i hela landet.

Den 25 november skriver Ulricehamns Tidning också om sammanslagningen av Engros AB Ferro och Järnia AB som väntas innebära nya jobb och en ny stor lagerbyggnad i Vist.

Det blir en köldknäpp och lite snö mot slutet av månaden. Men när det blir lördag och den 28 november är det mildare och barmark i Ulricehamn igen.

Det är få gäster på Stora hotellet den dagen, bara sex stycken. Däremot har vattenskidklubben fest på hotellet och ett 80-tal medlemmar är där för att äta och dansa.

Vid midnatt går hotellets brandlarm igång. Brandmannen Stig Claesson är på plats och konstaterar att någon har satt igång brandlarmet genom att krossa en ruta vid brandlarmscentralen på hotellet.

Men någon brand står inte att finna och festen fortsätter. Enligt tidningen tar dansen sedan slut vid ettiden.

Vid tretiden går källarmästareparet Hultqvist till sin bostad i en annan del av huset.

Sedan blir det tyst i staden.

Ända tills klockan 05.44 på söndagsmorgonen.

Tidningsbudet Ivar Lagergren rycker upp dörren till en taxi och säger till chauffören Lars Göran Salén att det brinner på hotellet och att han omedelbart ska ringa polisen.

När brandmännen kommer till platsen förstår man genast att det behövs förstärkning. Förutom hela styrkan från Ulricehamn, på tjugoåtta man, deltar snart även femton man från Hökerum och femton man från Timmele. Det kommer så småningom även förstärkning från Borås. Det är alltså ett sextiotal brandmän som arbetar med vad som kommer att bli ett långvarigt släckningsarbete.

Gästerna, hotellanställda och källarmästarparet tvingas brådstörtande fly ut ur huset, en del i bara nattkläderna. En gäst, Bengt Jakobsson från Borås, förs ut av brandmän, mycket medtagen och insvept i en filt, vidare till polisstationen.

Men trots den intensiva branden och tidiga timmen är det ingen som skadas allvarlig. Kocken förs till sjukhus med en skadad arm. Dessutom får en brandman en mindre skada.

Någon gång vid sextiden på söndagsmorgonen slår Kurt Jacobsson på radion i hemmet på Jägaregatan. Kurt är 30 år och till vardags jobbar han på Iro, som just nu är inne i en expansiv fas och går mycket bra. Men nu är det söndag. 44 år senare minns han inte riktigt vad han gjorde uppe så tidigt. Men det är i alla fall nu han hör om branden.

Han har varit fotointresserad ända sedan barndomen och det är därför han grabbar tag i sin Pentax och slänger sig på cykeln. Samtidigt drivs han förstås av nyfikenhet.

När han kommer fram till Stora hotellet slår lågorna ut från övervåningen.– Det var förstås oroväckande att det brann så mycket. Det brann flitigt då och det var svårt att släcka för dem.Han knäpper ett tiotal foton. En av dem blir extra dramatiskt. På bilden ser man lågorna slå ut ur två fönster. Två polismän står i förgrunden för att hålla nyfikna borta. Längre bort ser man en brandman som sköter en pump.

Man ser även den så kallade Snorkeln från Borås som sprutar vatten på taket uppifrån. Längre bort ser man en brandman långt uppe på en stege. Där pågår förmodligen ett arbete för att förhindra att branden sprider sig.

– Det var förvånansvärt lite folk som var där och tittade, säger Kurt Jacobsson.

Han ser också fotograferna Ulf Linderoth och Claes Nöremark som arbetar med att rädda fotoutrustning, fotografier och annat från sina lokaler i den brinnande fastigheten.

För Claes Nöremark gjorde branden att livet tog en helt annan riktning.

Själv var han på fest i hotellet kvällen innan eftersom han var engagerad i vattenskidklubben. Det var sedvanlig middag, prisutdelning och festlighet i klubben, som på 70-talet var en aktiv och framgångsrik förening.

Vid elvatiden går Claes Nöremark och några bekanta vidare till nöjeslokalen Valvet.

Men det blir ingen sovmorgon på söndagen. Vid sjutiden ringer Åke Wistbom, som bor mitt emot hotellet.

Samtalet är relativt odramatiskt. Åke Wistbom berättar att det brinner i hotellet, men på femte våningen.

Eftersom Claes Nöremark har sin butik längst ner blir han inte orolig utan tänker att brandkåren snart kommer att ha släckt branden.

– Jag kände ingen uppenbar panik. Jag hade inte en tanke på att det skulle drabba mig.

Men han ringer Ulf Linderoth, som har fotoateljé i samma lokaler som hans fotoaffär, och de ses på platsen lite senare.

Även när de ser branden på plats känns det inte speciellt oroväckande. Visst brinner det. Men branden känns avlägsen och begränsad där uppe på femte våningen.

– Fortfarande vid fem- sextiden på eftermiddagen var våra lokaler helt intakta. Vi levde i tron att det här skulle släckas. Jag åkte hem. Men nästa morgon fick jag en chock. Då låg hela min butik i ruiner.

Branden har då ätit sig nedåt i träbyggnaden utan att brandkåren fått kontroll på den. Till sist tog man in en grävmaskin för att komma åt ordentligt och det är den som har ödelagt Claes Nöremarks butik.

Leif Carlsson väcks av sin personsökare vid sextiden på söndagsmorgonen. Han är deltidsbrandman och larmet betyder att han nu måste bege sig till brandstationen vid Sturegatan. Redan i backen ner mot centrum ser han att det ryker från hotellet och förstår då samtidigt att den här insatsen riskerar att bli tuff.

– Vi visste ju hur det såg ut invändigt, att det var ombyggt och så, säger han.

Leif Carlsson är 31 år vid tillfället och jobbar i lagret på Borås bil och traktor. Men nu är han förman och rökdykare i styrkan på åtta man som är först på plats vid Stora hotellet.

De börjar med att knacka dörr bland hotellets gäster tillsammans med nattportiern men ganska snart förstår de att alla människor är ute ur byggnaden.

Samtidigt är vattnet framdraget. Med slang och rökdykarutrustning tar de sig uppåt i trapphuset tills de når branden på översta våningen.

– Vi försökte hålla det där. Men det kom rätt mycket eld emot oss. Vi fick backa ner.

Nu sprider sig branden relativt fort och det är samtidigt svårt att ha kontroll på var det brinner. Leif Carlssons nästa rökdykarinsats sker från ett annat håll, via baren.

– Men rätt vad det är brinner det bakom oss, i taket, så vi tvingas backa ut väldigt fort.

Rätt snart blir det fokus på att släcka utifrån och uppifrån.

I tidningen står det att man ”fullkomligt dränker byggnaden i vatten”. Ändå är det svårt att få kontroll på branden. Tidningen skriver om hur hotellet blivit ombyggt i flera etapper och att det finns gott om utrymmen som är svåra att komma åt. Dessutom talas det om ett virke ”torrt som fnöske”.

– Man diskuterar hur långt branden ska få gå, var man kan dra en linje som man kan hålla, säger Leif Carlsson om räddningsarbetet.

Han deltar i ett flertal rökdykarinsatser under dagen och kvällen. Han sätts bland annat in för att rädda saker från några kontor och i arbetet med att hindra spridning.

Mellan insatserna försöker brandmännen fylla på med vätska. Så småningom får de även kaffe och smörgås på Nordgrens konditori. Vid det här laget är det ett stort antal brandmän inblandade i det svåra släckningsarbetet.

– Med tanke på att det var så mycket folk inblandade och att det här skedde på hög höjd, får man vara väldigt belåten över att ingen blev skadad.

Först framåt midnatt, alltså cirka arton timmar senare, är branden under kontroll och Leif Carlsson kan bege sig hemåt. Och som han säger 44 år senare:

– Det var tur att man var i bra form då.

Fortfarande på måndagen arbetar man med släckningsarbetet. Polismästare Christer Wäneus säger till tidningen att branden egentligen inte är släckt förrän vid elvatiden på måndagsförmiddagen.

Tidningen skriver:

”Den som besökte brandplatsen kunde också konstatera, att så verkligen var fallet. Det bolmade rök fortfarande ur ruinerna och där man för några dagar sedan inmundigade mat syntes nu endast rester av sten och förvridna rörledningar, samt massor av förkolnade bräder. Brandmännen arbetade som myror överallt inne i ruinerna. Polismän patrullerade runt byggnaden, men ingen syntes gå över de uppsatta repen som klart och tydligt angav att hit och inte längre gick det för allmänheten att komma.”

I samma artikel beskriver reportern Owe Nyqvist hur en epok nu går i graven, men att man alltid kommer att minnas profilerna, de som drev hotellverksamheten.

”Som jovialiske skåningen Lars Persson, snar till att bjuda både på drinkar och munspelsmusik när natten och andan föll på. Som Börje Attoff, som gjorde om det hela från golv till tak, engagerade stora och kända orkestrar, och när det hela var klart för invigning bjöd alla betydande personer i samhället. Ingen tänkte på att det hela var ett svartbygge. Eller som den snälla och tillmötesgående källaremästare Almlöf, som hade det besvärligt med hög hyra utan subventioner från staden. Och till detta kom att ulricehamnarna inte precis är några krogkunder. De går inte ut i onödan och får sig en bit mat.”

Förstörelsen är förstås mycket stor.

Ett 20-tal större och mindre företag finns i den förstörda hotellfastigheten. Istället för att som vanligt stå inför en lönsam julhandeln är butiker och välfyllda lagerlokaler förstörda.

”Många var under gårdagen alltjämt så chockade och förvirrade av situationen att de hade svårt att planera för framtiden.”, skriver tidningen på tisdag.

För tandläkare Nordell, som muntert räknat röster ett par dagar tidigare, är det till exempel omöjligt att fortsätta i de gamla lokalerna, som är ”fruktansvärt rökskadade och allt som en gång varit vitt har fått en otäck gråbrun beläggning.”

Men för Nordell löser det sig tillfälligt, han får ta emot patienter i Kulneffs mottagning vid Stora Torget.

”Klart att det blir förlust. Allt är totalförstört”, säger Sten Simlund och Ingmar Johansson från Josefssons Modehus till tidningen samtidigt som de försöker rädda fakturor från kassavalvet.

Familjen Gillberg bor i huset och lyckas rädda sig själva, men får bara med sig kläderna de har på sig. Samtidigt totalförstörs företaget, Gillbergs Cykel och Sport. En del varor har de lyckats rädda, vilka nu står i Stureparken.

Andra butiker som drabbas är skohandeln Oscaria, Ylanders läderaffär, Icas kontor, Agnetas damfrisering.

Skandinaviska banken kan öppna redan på måndagen i nya provisoriska lokaler i före detta Anells Järnhandel på Storgatan. Men kunderna erbjuds stövlar och hjälm för att kunna inspektera sina bankfack i de gamla lokalerna.

Så småningom kan även Josefssons Modehus flytta in i andra halvan av den gamla järnhandeln.

Trettio tavlor hör till det som brinner upp. De förvarades hos inspektör Jan Larsson i Trygg-Hansas kontor. Det är tavlor av bland annat Rune Claesson, Gösta Asp och Bengt Imning. Dessa skulle ha lottats ut till medlemmarna i konstklubben vid det kommande årsmötet. Rotaryklubbens uppsättning av bordsflaggor och gåvor från andra klubbar hör också till det som har gått upp i rök.

Fastighetsägaren, grosshandlare Helge Blomgren, är redan på måndagen klar över att han inte vill bygga upp hotellet igen. Trött, sotig och förstämd går han omkring vid ruinerna.

”Nej, jag bygger inte upp det här”, säger han till tidningens reporter på måndagen samtidigt som de får se flammorna på nytt slå upp i det sydvästra hörnet av huset.

Det är Karin Arfwidson som skildrar förödelsen. Hon fortsätter:”Svart, kallt, vått, rått, illaluktande överallt. Ett skärp ligger slängt, ett par damstrumpor flyter omkring i vattnet. En spegel grinar hånfullt belyst av en grå dager som silar in genom taket. Klockan i affären har stannat på 6.50.”

Fotografen Ulf Linderoth, som Claes Nöremark delade lokal med, hittar nya lokaler i Järnia, där han fortsätter att producera företagets katalog. Men där finns inte plats för Claes Nöremark. Då kommer han överens med sitt försäkringsbolag om att ta en paus på ett år för att på så sätt komma underfund med hur han ska gå vidare.

– Då tog livet en helt annan vändning för mig. Jag kom in i konfektionsbranschen och blev försäljare, säger han.

Detta är när jeans börjar bli populärt. Företaget han jobbar på växer och Claes Nöremark blir så småningom försäljningschef, vilket tar honom ut i världen på allehanda äventyr.

– Man vet väldigt lite om vad livet har i sitt sköte, säger han.

När branden väl är ordentligt släckt på måndagen börjar fokus skifta från räddningsarbete till utredningsarbete. På måndagen anländer också vad som i tidningen kallas kriminalmän och brandexperter från Borås. Det är inte vem som helst som sätts att leda utredningen, utan Fritiof Holmgren, som tidigare utrett Börstigsbränderna. Till sin hjälp har han bland annat teknikerna Esbjörn Knutsson och Bengt Ryttegård. Redan på måndagen talas det om att det har börjat brinna i sommarmatsalens musikhörna. Flera vittnen uppger att det var här som elden sågs för första gången. Det sägs också redan nu att brandorsaken kan vara en glödande cigarett som har blivit liggande på mattan vid en gardin. Exakt hur denna förklaring uppstår framgår dock inte av tidningsartiklarna.

På torsdagen har Ulricehamns Tidning rubriken att branden är uppklarad.

”Ett torde emellertid vara säkert redan nu, branden har inte varit anlagd.”, skriver man.”

Kriminalpolis och brandexpertis har haft långa och ingående förhör med ägare och anställda på hotellet. Det lutar åt att en brinnande cigarettfimp är upphovet till branden.

”Men när man sedan läser vidare verkar det finnas en del frågetecken, och spaningsledaren Fritiof Holmgren sägs vara förtegen. Förutom cigaretten finns också en teori om att det kan handla om ett elfel, kanske kopplat till något av musikinstrumenten som stod där branden antas ha börjat. Tidningen skriver också att man har känt röklukt på hotellet vid tidigare tillfällen, inte långt från musikhörnan. Men det är fortfarande oklart vad detta har berott på.

Allt eftersom dagarna går kan man ana en viss irritation över att inget händer med de osande ruinerna mitt i centrum. Samtidigt börjar det bli spekulationer om vad som ska hända med fastigheten. Den 11 december skrivs till exempel om ett ”djärvt förslag” att bygga ett hus som innehåller både hotell och äldreboende.

”Här skulle inte pensionärerna behöva känna sig isolerade som uppe på Ryttershov, utan känna sig leva med i dagsrytmen på ett helt annat sätt.”

Dessutom hoppas man spara pengar genom att samordna bygget och driften.

Den 14 december skriver tidningen att utredningen är färdig. Slutsatsen är att branden troligtvis har orsakats av en cigarett i musikhörnan. Eventuellt kan det också röra sig om ett elfel. Därmed är saken avslutad. Men tidningens reporter påminner om att det finns obesvarade frågetecken. Varför har man känt brandlukt vid tidigare tillfällen? Det ska också ha förekommit vittnesuppgifter om att någon har gömt sig bakom ett träd i Grodparken i samband med branden. Men ingen vet vem den personen är. Och varför gick brandlarmet igång tidigare samma natt?

Ur Ulricehamns Tidning:”Det finns en del frågetecken kring den här branden som åstadkom skador för omkring 6 miljoner kr. Men tydligen är de inte av sådan art att polisens utredare finner dem anmärkningsvärda i sammanhanget.”

Sedan gick livet, och julen, trots allt vidare i den lilla staden. Med en stor majoritet av rösterna blir till exempel Solveig Eriksson årets lucia. ”Bättre representant kunde Ulricehamnsbygden knappast fått än denna inte bara förtjusande söta och välsjungande utan också i övrigt vänliga, enkla och frimodiga flicka.”, skriver tidningen.

Karin Arfwidson beskriver kröningen:

”Solveig Eriksson fyllde hela det gamla och atmosfärsmättade torget i Ulricehamn med sin unga friska stämmas välljud. En helt ny upplevelse! Den Rydbergska psalmen Gläns över sjö och strand sjöngs klockrent och med fin inlevelse, ekot klingade mot de sköna 1700-talsväggarna och tonade ut över staden som var ett glatt myller av människor, glitter och ljus. Vädret var behagligt, en blek måne hängde över kyrkparkens tindrande gran och människoströmmen rann stridare än någonsin ned mot stadens centrum. Ingen ville väl gå miste om något av kröningsprogrammet. ”