En vass polisnäsa, en saknad väska och ljug – så blev Ulricehamn mål för kringresande i brott

Friad från åtalen om grov stöld från villorna – men döms till tre månaders fängelse för grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik. Så slutade tingsrättsprövningen av fallet med en 27-årig rumänsk medborgare. Även kravet på utvisning avvisades.

– Jag hade väntat mig en fällande dom, i vart fall för inbrottet i Ulricehamn. Nu förmodar jag att han har lämnat landet, så jag vet inte ännu om det är värt ett försök att överklaga, säger åklagaren Nina Friman Björk till UT.

Trots friandet från villainbrotten är frågan om kringresande stöldligor i centrum för debatten: Vad kan Sverige göra åt den?

I onsdags släpptes den omtalade Schengenrapporten om stora brister i den svenska gränskontrollen. Den talar om att ”brådskande åtgärder bör vidtas av de nationella myndigheterna” och att gränspolisen begär ytterligare 508 anställda för att börja klara jobbet.

När nyss avgångna polischefen i södra Älvsborg Lena Matthijs, sedan årsskiftet lärare i juridik på polisutbildningen i Borås, talade inför Företagarna i Ulricehamn förra veckan, påminde hon om just denna typ av brottslighet som rör sig tämligen fritt över Europa.

– När Schengen öppnade gränserna drog de kriminella från sina hemländer och en mycket stor del av de utlänningar som begår brott här bor inte i Sverige. En stor del av godset transporteras till öststaterna, sa Matthijs och beskrev hur grupperna ofta är specialiserade, hur de rekognoserar – och hur lätt det är i dag att resa ut ur landet med stöldgods.

– Vi behöver utresekontroll. I dag krävs att vi har ett konkret tips för att agera. Vi behöver naturligtvis kolla allt, sa Matthijs.

Ungefär samma budskap, om än i andra ordalag, förmedlar polisen nationellt i den rapport om bättre bekämpning av internationella stöldnätverk som ingavs till regeringen 31 januari tillsammans med Tullverket och Kustbevakningen.

Efter att rapporten noterat att ”enligt Larmtjänst och försäkringsbranschen förs det ut stöldgods ur Sverige till ett värde av två miljarder kronor varje år” och att ”den organiserade tillgreppsbrottsligheten har fått en större geografisk utbredning” med ”ökade kopplingar till lokalt förankrade kriminella aktörer” där ”brottsnätverken styrs av huvudmän i hemländerna dit också merparten av stöldgodset och brottsvinsterna förs” – ”ofta av andra personer än de som utförde stölden” – påminner rapporten om att ”Tullverket lade 98 procent av tullkontrolltiden på införselkontroller under 2017” och att ”utförsel av stöldgods är i sig inte en straffbelagd handling” och att ”en tulltjänsteman har inte rätt att begära identitetshandlingar på de personer som kontrolleras.”

Om de datorer, smycken, kontanter, parfym, kläder och annat som anmäldes stulna vid inbrottet i en villa i Ulricehamn 1 december och i Brämhult i Borås dagen före var tänkta att säljas och inbringa kontanter redan här i Sverige eller om de skulle ha körts ner på kontinenten, med minimal risk för fordonskontroll, vet inte polisen. Utredningen innehåller indikationer på att det var två eller tre inbrottstjuvar som agerade, men bara en av de som misstänkts greps efter en jakt i hög fart på 40:an på väg mot Jönköping.

Under den nyss avslutade rättegången i Borås tingsrätt friades alltså den 27-årige åtalade rumänske medborgaren – trots att ett halsband från ett av inbrotten låg i en kaffemugg i bilen när han greps, trots att en väska som försvann från Ulricehamnsvillan också hittades där, trots att stöldgods från Borås hittades i campingstugan i Mullsjö som hyrts av en kompis till mannen och att hans egen mobiltelefon registrerats just där, och trots att typiska inbrottsverktyg låg i bilen. Under förhören lämnade han olika förklaringar till fynden som även tingsrätten fann ”kan ifrågasättas”.

När en av de två kvinnliga poliserna från Ulricehamn som tog upp förföljandet av bilen – patrullen hade varit på Maskinvägen och kollat några ungdomar som sladdat runt och reagerat och ”fått en känsla” – till slut kunde gripa föraren på en liten skogsväg mot Olsbo mellan Jära och Axamo vittnade i rätten, sa hon att föraren under färden till polishuset hade frågat om han ”skulle åka i fängelse nu” och att han ville åka tillbaka till Rumänien och ”aldrig mer komma hit och ställa till problem.”

Under de polisförhör som följde och i samtal med frivården var mannen noga med att framstå som allt annat än en yrkeskriminell. Tvärtom, han hade ”kommit till Sverige för att söka arbete som livvakt” men att han – med sex års skolgång – efter ett par veckor ”kom till insikt om att hans brister i det svenska språket skulle göra det svårt”.

När frivården frågade om tidigare kriminalitet svarade han att han ”blivit tagen av polis vid ett tillfälle” i hemlandet för att han hade bråkat med någon, ”men jag blev aldrig dömd för detta”. Men lagom till avslutningen av rättegången kunde åklagaren Nina Friman Björk visa utdraget från EU-brottsregistret. Det innehöll sju olika domar, de flesta till fängelse, för stölder, hälerier och narkotikabrott begångna från 2009 och framåt i hemlandet, i Italien och i Tyskland.

Polis och åklagare som utrett stölderna i Ulricehamn och Borås har reagerat över att 27-åringen så nogsamt velat förklara sin vistelse på olika platser i Sverige månaden före gripandet med att han ägnat sig åt att sitta och tigga utanför olika butiker.

Ur det första förhöret: ”Misstänkt uppger att han kom från Göteborg i dag där han har plockat skräp och tiggt. Han åker omkring och tigger runt olika affärer i Göteborg. Misstänkt uppger att han var där ensam. (...) Misstänkt uppger att han åker runt och försöker försörja sig genom att tigga.”

Vidare: ”Misstänkt uppger att han tjänar ca 200-300 svenska kronor per dag på att tigga eller hjälpa folk på något sätt. Misstänkt uppger att han inte på någon annat sätt som han tidigare har uppgett varit i kontakt med polisen. Misstänkt uppger att det är första gången detta händer att han blir frihetsberövad.”

Om varför hans mobiltelefon registrerats i Borås svarade han: ”Jag har suttit vid Netto här i Borås. Och jag satt och tiggde där, och över natten sov jag där bakom affären. Och sen åkte jag till Göteborg.”

Per Ryderman vid polisen i Borås höll i stöldutredningen. Om tiggeriförklaringen till vistelsen i Sverige säger Ryderman till UT att han ”vågar påstå att det är osannolikt att han tiggt i den omfattning som han beskriver”.

– Vi har inte råkat på några belägg för att han faktiskt suttit och tiggt här. Det vore väl också lite märkligt att i så fall köpa en bil för 17 000 kronor (som han säger att han gjort) om han tjänat 200-300 kronor om dagen på tiggande och dessutom rest runt en hel del i landet med bilen. Enbart bensinkostnaden borde ha blivit en hel del.

I rapporten till regeringen om internationella stöldligorna nämns att Polismyndigheten besökte Rumänien så sent som i december för att ”lägga grunden för ett mer etablerat samarbete”. En av de mest känsliga frågor som diskuteras i rapporten gäller möjligheten att redan vid gränsen stoppa personer som misstänks tillhöra brottsnätverken. ”Möjligheten att avvisa en EES-medborgare av hänsyn till allmän ordning och säkerhet ska enligt EU-domstolen tolkas restriktivt”, påpekas, men man konstaterar också att ”det råder olika tolkningar av hur lagen ska tillämpas”. Finland beskrivs som ett föredöme ”genom selektering av resandeflöden och att neka inresor för potentiella gärningsmän.”

Det framgår också att polisen nationellt vill bygga upp ett bättre nätverk av lokala experter som snabbt kan larma varandra om personer som trion som man nu misstänker samverkade kring inbrotten här i Sjuhärad.

Ändå är det inte sällan den enskilda polisens eller allmänhetens vakenhet som blir avgörande. Som i denna historia. Efter att de som bor i huset i Ulricehamn där inbrottet skedde legat på om att polisen skulle komma och säkra skoavtryck och andra spår slumpade det sig så att just en av de kvinnliga poliser som dagen före hade gripit 27-åringen fick uppdraget. Väl framme fick hon höra att de blivit av med en svart väska med speciella kännetecken. Polisen bad kvinnan beskriva den, och kom då att tänka på en väska som de sett i 27-åringens bil, men då uppfattat som dennes egen.

Polisen ringde upp befälet i Borås som och gick och tittade i skåpet där den gripnes tillhörigheter låg. ”Den stämde helt med beskrivningen jag fick”, berättade polisen för domstolen.

”Fingrarna i syltburken”, bedömde polis och åklagare. Men 27-åringen hävdade att han hittat väskan i en container i Borås.

”Hur kan du hitta en väska i Borås när den fortfarande är i en bostad i Ulricehamn?”, frågade polisen.

”Det kan jag inte veta. Den här väskan har jag hittat i skräpet”, svarade han.

”Det här låter ju jättekonstigt”, utbrast polisen.

”Vad vill du att jag ska säga?”, svarade mannen.

”Sanningen.”

”Det gör jag ju.”