Bo Högborn: Bo Högborn: Kom tillbaks, Per Johansson!
Moderaternas nya och positiva inställning till Sverigedemokraterna har applåderats av vissa, men även fått mycket och hård kritik. Främst givetvis från meningsmotståndarna, som varnar för följderna av det nya konservativa trepartiblock som håller på att utmejslas.
Kristdemokraternas Ebba Busch Thor verkar vilja gå ännu längre än Ulf Kristersson vad gäller närmandet till SD, och med tanke på att SD enligt väljarundersökningarna är klart största parti av de tre, kanske statsministern efter nästa val heter Jimmie Åkesson. Inte undra på att han ser överlycklig ut när han intervjuas i teve.
”Kristdemokraterna har under Ebba Busch Thor förvandlats till en mellanmjölksversion av SD medan Moderaterna håller på att staffanstorpifieras i rask takt”, skriver Per T Ohlsson i en krönika i Sydsvenskan 1/12. Han syftar då på Christian Sonesson (M), kommunstyrelsens ordförande i Staffanstorp, som lika gärna kunde byta ut partibeteckningen efter sitt namn mot (SD).
Vad det är som fått Moderaterna på riksnivå att helt ändra inställning till samverkan med Sverigedemokraterna, och svika tidigare löften, kan man fundera över. Möjligen kan det sättas i samband med anställandet av Alice Teodorescu Måwe som huvudsekreterare i den arbetsgrupp som fått i uppdrag att ta fram ett nytt idépolitiskt program för partiet.
Teodorescu var till helt nyligen politisk redaktör på Göteborgs-Posten, där hon fick den traditionellt liberala ledarsidan att göra en högersväng som heter duga. Hela ledaravdelningen sade upp sig när hon började.
Närmandet till SD har även mötts av intern kritik, både inom M och KD. Ett lokalt meningsutbyte hämtat från Facebook, är ett talande exempel. Det började med att Lars Holmin, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Ulricehamn, i dag regionråd i Västra Götalandsregionen och med i Moderaternas partistyrelse, delade ett inlägg från sin partiordförande, Ulf Kristersson. I detta inlägg förklarar Kristersson varför han har börjat samtala med Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater.
”Ett klokt och bra beslut”, kommenterar Holmin det inledda samarbetet. ”När vår regering inte lyckas ta tag i Sveriges problem måste vi övriga driva på tillsammans. Det går inte att sitta bredvid och hoppas att problemen försvinner när landet håller på att gå sönder.”
Den sista formuleringen, om ett land i sönderfall, fick genast mothugg:
”SD-retoriken sprider sig snabbt. Otäckt snabbt. Usch!” skriver en, som tycker att Holmins formulering ger ”dåliga vibbar”.
”Usch, och där tappade du min respekt…” skriver en annan som i sin tur får medhåll av andra.
Men mest intressant är kommentarerna från Per Johansson, tidigare mycket aktiv och tongivande hos Ulricehamnsmoderaterna, respekterad i alla läger. En klok (tyvärr före detta) politiker av den gamla stammen, en som vilar tryggt i sin värdegrund och står stadigt förankrad när andra famlar och söker fotfäste i det nya politiska landskapet.
”Intressant hur fort man kan glömma vad man verkligen står för när det börjar lukta makt. Jag hade min syn på världen för tjugo år sedan, tio år sedan och fem år sedan, den har inte ändrats bara för att det parti jag företrädde har så totalt förändrats. Jag har aldrig och kommer aldrig ha en snarlik uppfattning som Sverigedemokraternas i de flesta frågor som rör relationer mellan människor” skriver Per Johansson.
Det var kanske inte en reaktion som Holmin hade hoppats på, men han går snabbt till motoffensiv: ”Att inte prata med någon och snarare mobba dem har ju fått motsatt effekt. Ni som är så kloka kanske kan presentera era lösningar på problemet”, skriver han lite irriterat.
Att alla inte instämmer i påståendet att landet går sönder beror nog på var i landet man befinner sig, misstänker Holmin:
”Sprängningar, dödsskjutningar och grova rån har tyvärr blivit vardag. Som tur är är vi hyfsat förskonade i vår kommun men behöver inte åka speciellt långt för att se det på nära håll. Det är verkligheten så som jag uppfattar den, tyvärr.”
Men Per Johansson köper inte Holmins argument. Vilken bild av verkligheten man har beror nog på vilka man lyssnar på och vilka medier man läser, misstänker han. Och han reagerar över att exempelvis Malmö beskrivs som en krigszon, det är inte den bild som människor som bor där har, skriver Johansson:
”Det är precis den typ av retorik som mörka krafter alltid använt sig av för att skrämma folket och det borde moderata företrädare hålla sig ifrån kan jag tycka”.
Däremot instämmer Per Johansson i att det har varit fel att inte tidigare ha tagit debatten med SD, men han ”ser ingen som helst möjlighet till samarbete med ett parti med deras värderingar. Makt har ett pris och det priset är i vart fall inte jag villig att betala.”
Jag har full förståelse för att Per Johansson har valt att lägga sin tid och kraft på Ulricehamn Ski center, men jag måste samtidigt beklaga det. Politiken behöver förnuftiga, kloka människor som står fast vid sin övertygelse och inte stämmer in i populistiskt lallande körer. Han är välkommen tillbaks!
