Annons

Anna Claesson: Anna Claesson: Ska verkligen februari levas i nuet?

Det är inte helt enkelt att leva i nuet. Speciellt inte i februari.
Anna ClaessonSkicka e-post
Publicerad 7 februari 2019
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det här med att uppskatta sin dag, sin tid, sin samtid, är inte helt enkelt. Det är mycket enklare att låta tankarna antingen vandra bakåt, mot det som varit bra och härligt. Eller flyga framåt. Mot sommaren, mot planer, mot drömmar.

Men, tänk om du skulle fastna i en enda dag? Tanken har slagit mig fler gånger än en den senaste veckan. Jag har nämligen kikat på Netflix nya serie ”Russian doll” som handlar om just det – att fastna i en enda dag. Leva om den många gånger.

Annons

Konceptet är verkligen inte nytt varken på vita duken eller tv-skärmen men i Russian doll får vi följa New York-kvinnan Nadia som efter sin egen födelsedagsfest missar att se sig för innan hon går över gatan och blir påkörd av en taxi. Därefter börjar det om. Hon hamnar i badrummet på sin födelsedagsfest igen. Och igen, och igen. Varje gång får festen en någorlunda annan handling – men det slutar alltid på samma vis. Nadia dör, måste börja om.

Samma sak händer karaktären Alan som Nadia blir vän med. Han upplever också samma dag om och om igen. Men, som han påpekar ”det är enklare för dig, du återupplever din födelsedag. Jag tvingas genomlida den värsta dagen i mitt liv.”

Så känns februari ibland. Om jag ska överdriva väldigt mycket. Och det gör jag nu. Men som sagt, i februari är det inte helt enkelt att leva i nuet. Slask, hala vägar, isande vindar, och ännu mer slask. Jag tänker mycket hellre på allt bra som har varit. Sitter och redigerar filmklipp från resan till Söderhavet. Framkallar bilder från sommarens strapatser. Eller drömmer om fantastiska saker jag vill uppleva så fort kvällarna är ljusare och underställ som dagens outfit är mycket mindre regel än undantag. Och det kanske är helt okej?

Februari kanske inte ska genomlevas (genomlidas) i nuet? Det kanske är en tid att vältra sig i härlig nostalgi, eller för att skapa drömmar och planer?

Min kollega brukar säga ”du lever så mycket hela tiden”. En komplimang av sällan skådat slag. Men ett år kanske inte ska vara fullt av levande? Det kanske måste finnas tid för reflektion? Så att man inte förtar sig. Och uppskattar de bra tiderna när de faktiskt kommer. Visst, man ska leva varje dag som att det är den sista men det är också väldigt påfrestande. Hoppas bara att jag inte fastnar och får återuppleva en dag i februari om och om igen. Det hade verkligen inte gjort sig som tv-serie.

VECKANS:

Bästa: Rostat bröd. Enda anledningen att gå upp vissa morgnar som en kollega vist brukar säga.

Värsta: Slask. Svär aldrig så mycket som i slaskiga tider.

Annons
Annons
Annons
Annons