Anna Claesson: Anna Claesson: Lär oss inte bara hantera strömavbrott – ge oss råd om ensamhetens mörker

Av totalt sju–åtta reklamfilmer ägande sig en handfull av dem åt just den här typen av propaganda. Det var ett par stycken från Borås stad (där jag befann mig) som manade till att förbereda mig själv och mitt hem på kris. Det dök även upp meddelanden från Försvarsmakten och polisen. Och sådär höll det på. Min kompis och jag vände oss mot varandra flera gånger under reklamen med frågande blickar. Vet de något som inte vi vet? Borde vi springa direkt till matbutiken efter filmens slut för att bunkra upp med konserver och batterier?

Efter att reklamen rullat förbi kunde man nämligen bara dra en slutsats – att slutet är nära. Att vi borde vara beredda.

Och så tror jag inte riktigt att det är. Vad jag vet står inte Sverige inför en väpnad konflikt. Jag vet att Ryssland testar oss och att vi är chanslösa rent styrkemässigt. Och visst, vattnet kan säkert stängas av om något rör brister. Elavbrott kan vi alltid få – men enligt vad jag vet om dagens politiska läge så finns det ingen akut, överhängande fara. Det är säkert alltid bra att vara förberedd men FYRA reklamfilmer inom loppet av en kvart? Är det rimligt att skrämma upp människor på det sättet när vi inte varit inblandade i en väpnad konflikt på hundratals år?

Nej.

Jag brukar inte oroa mig lätt men jag vet massvis av människor som gör det. Som hänger upp sig på värsta tänkbara scenarion. Grubblar. Vad gör de här reklamfilmerna för dem?

Orsakar onödig rädsla.

Finns det någonting att oroa sig över efter stunden på biografen så är det inte att kriget står på tröskeln. Det är snarare verkligheten som visades i The Joker. Där människor med trasslig bakgrund ständigt förpassas till samhället skuggsida. Där ensamhet och utanförskap kan få förödande konsekvenser för både den utsatte och hens omgivning. Och där människor med psykisk sjukdom inte får den hjälp de behöver.

Det är jag mycket mer rädd för än att kriget och krisen kommer. Den känns som en mycket närmare och mer reell verklighet än att jag får äta kall ravioli ur en burk.

Vad gäller psykisk sjukdom och ensamhet ges dock få råd om hur vi ska hantera dem. Inga flashiga reklamfilmer som fångar vår uppmärksamhet. Heller ingen snabb lösning som att köpa batterier eller dunkar med vatten och ingen informativ broschyr som skickas ut till alla Sveriges hushåll.

Ändra på det. För det spelar ingen roll hur många ficklampor med fräscha batterier en människa har i byrålådan om depressionen och det ensamma mörkret tar över.

VECKANS:

Bästa: Att få följa med på älgjakt i Knätte. Finare naturupplevelse och mer spänning får man leta efter. Läs mer på ut.se.

Miljöombyte: Blir det på onsdag när jag byter tyst skog och älgjakt mot hektiskt storstadsliv i New York. Allt har sin charm.