Anna Claesson: Anna Claesson: Där loppishetsen går in går vettet ut

”När vi kommer in så går vi åt varsitt håll. Och ring om du hittar något större.”

Spelsystemet var tydligt. En utlagd strategi för största möjliga vinning. Passar extra bra när det utförs på klassisk hockeymark men det är inte med skridskor och klubba utan med bekväma skor och en plånbok full av kontanter. UIF hockeys loppmarknad är en stilstudie i människosläktet. En klass antropologer hade haft en fantastisk förmiddag i Lassarinken eller på andra större loppmarknader. Där finns nämligen alla typer.

I klungan framför den stora porten trängs människor från alla delar av samhället.

Männen i övre medelåldern som är på jakt efter billiga men för den inbitne, värdefulla radioapparater, eller annat som de kan sälja vidare till ett mycket mer än den spottstyver de själva pungade ut.

Det unga paret som letar trendiga detaljer till hemmet. Jordglobar och gamla skolplanscher får deras ögon att tindra lite extra och för första gången på ett halvår har de kontanter i plånboken.

Familjen som faktiskt behöver loppmarknaden. De som inte har medel att köpa nya leksaker, nya möbler, nya köksredskap.

Sedan finns det resten. De som ”bara ska kika lite”. Som har loppisrundan som en mysig helgutflykt och som inte letar efter någonting men alltid får med sig det mesta.

Så olika och ändå så lika. För när dörrarna öppnas och de små röda prislapparna skymtas så händer något. Folk blir skogstokiga. Vettet försvinner. Uppfostran och god ton likaså. I veckan stod jag och strök handen över en gammal trälåda. Sekunden senare rycktes den undan så snabbt att jag nästan fick flisor i händerna. För den lådan skulle tydligen en äldre herre bara ha.

Jag har sett människor knuffas, armbågas och vara otrevliga. Bråka om vem som var först och vad som ska betalas. Allt kan hända på en loppis. Och allt kan man få med sig hem. En till mig nära släkting köpte en gång det skrangligaste, fulaste, trasigaste bordet jag någonsin skådat. För att det var billigt. Har inte använts en sekund.

Men, det är väl också det som är tjusningen med just loppisar. För precis som att varenda liten pryl är välkommen så är också varenda sorts loppisbesökare det. Det är inte dyrt, det är inte snofsigt, och alla kan hitta något som får ögonen att lysa lite extra. Och ett litet ”ursäkta” räcker lång väg.

Veckans:

Besatthet: Väderappar. Så taggad på värme att prognoserna kollas alldeles för ofta.

Suraste: Att få punktering i Halland. Tur att hallänningar och bärgare är extremt trevliga.