Anders Rosenberg: Anders Rosenberg: Om lyckan i löften
För om du frågar mig vad jag allra helst vill just nu så skulle ”äta en mazarin” ligga där uppe i toppen tillsammans med att få fred på jorden och få vara med i en Star Wars-film.
Ändå kommer jag inte äta en mazarin i dag, trots att det är just mazarinens dag.
Bakverket, ett skal av mördeg med fyllning som innehåller mandelmassa och toppas med vit glasyr, kan ha uppkallats efter en italiensk kardinal som levde på 1600-talet.
Den gode kardinal Giulio Mazarini hjälpte till att styra Frankrike, sägs ha varit drottningens älskare och hade ett passionerat intresse för litteratur. 1643 öppnade han sitt eget stora bibliotek för allmänheten, Bibliothèque Mazarine, vilket finns än i dag i Paris och är det äldsta offentliga biblioteket i Frankrike.
Bibliotek Mazarin alltså.
Sedan jag lärde mig om dess existens har jag börjat drömma om att slipa till min gamla skolfranska och resa till Paris.
Men där kommer jag alltså inte äta mazariner och skälet är förstås att jag avgett nyårslöfte om att inte äta godis eller kakor.
Sådana löften kritiseras ibland.
Om man väljer att avstå från saker, som att äta kött, flyga, konsumera, dricka alkohol eller äta socker anklagas man för att vara tråkig.
Jag upplever det helt tvärtom.
För bortsett från uppenbara effekter på hälsa och miljö tror jag att sådana löften kan leda till spännande diskussioner, nya tankebanor, festliga möten, ökade historiekunskaper och inte minst nya resplaner.
Som till Paris.
Där kan man äta croissanter. Som bara innehåller 11 gram socker och därmed faller inom kategorin bröd.
Men viktigast av allt, att avstå från att äta en mazarin kan också vara högst tillfredsställande, fast på ett mer filosofiskt plan.
Det kan ligga väldigt stor njutning i att avstå från saker. Att titta på mazarinen, känna doften, se formerna, fördjupa sig i dess intressanta historia. Och sedan gå därifrån.
Du får äta kakan och ändå ha den kvar.
Sedan ska det förstås erkännas att nyårslöften inte alltid håller så länge.
Då är det så trevligt inrättat med mazarinen att dess dag är omtvistad. Den 10 januari tycks mest accepterat men det finns också uppgifter om att dagen borde firas den 13 mars eller 7 oktober.
Så nu ser jag närmast fram emot att inte äta en mazarin den 13 mars. Det ska bli spännande.
