Trångt och blåsigt på läktarna – men värt en extra peng
Dyrare biljetter och snö rätt i ansiktet hela dagen. Men Anita Pettersson och hennes gäng på läktaren var nöjda ändå.
– Det har varit helt underbart! säger hon.
Trots motvind hela dagen och vind rakt i ansiktet?
– Ja, vi var bra klädda och visste vad som väntade.
Det är trångt på läktaren – och dessutom dyrare. Är det värt det?
– Vi tycker det. Man ser så himla bra och stämningen är kanon, säger Anita.
– Man är mer med här på läktaren och vet vad som händer, säger brorsan Gert Pettersson.
De avbryter intervjun för att heja in Karl-Johan Westberg i mål på stafetten. Högljutt så det förslår – men det råder inget tvivel om vad som var dagens höjdpunkter.
– Tjejernas silver. Det kokade här inne. Och när Viktor Thorn fick spurta mot Frankrike. Vilket tryck, säger Anita.
Paret Mats Larsson och Katarina Klang-Larsson från Hjärup utanför Malmö hade också valt en läktarplats och klagade inte.
– Det gäller att klä sig lager på lager. Men visst har det varit lite blåsigt, säger Katarina Klang-Larsson.
Det de främst lyfter fram efter helgen är den trevliga stämningen de mötte.
– Folk tog kontakt, fast vi inte kände dem. Man pratar om tillknäppta svenskar. Men här mötte vi motsatsen. Det var en glad och vänlig stämning, vart man än gick, säger Mats Larsson.
– Hela arrangemanget var som en fantastisk folkfest. Vi var här för att fira en kompis som fyllde 50 år. Nu blev det två fester på samma helg, säger Katarina Klang-Larsson.
På en annan läktare en bit bort står Susanne Larsson från Skövde. Efter en lång dag är hon nöjd över arrangemanget.
– Mest spännande var damstafetten. Det var spännande att följa Hanna Folk, säger hon.