Tidigare UIF-spelaren coachar elitjuniorer i storklubb

De som kommer ihåg Oskar Laurell från hans drygt treåriga sejour i Lassarinken minns honom förmodligen främst som en stabil back med defensiven som främsta kompetensområde. Han gjorde sina sista matcher för UIF våren 2016, innan flyttlasset gick norrut.

När UT ringer upp den nyblivne 29-åringen drygt fyra år senare har han precis avslutat ett möte på jobbet på Icas ekonomiavdelning i Västerås.

Matvarubranschen tillhör inte de näringar som drabbats hårdast av coronakrisen. Tvärtom slår flera av de butiker Oskar Laurell sköter bokföringen åt försäljningsrekord.

Men även om han trivs med sitt nuvarande arbete är det sport och framför allt ishockey som är den stora passionen i livet.

– Ja, verkligen. Det var för sportens skull jag började plugga. Det har hela tiden varit en dröm att få jobba med idrott. Men jag ville också ha företagsekonomi som grund, så därför läste jag sport management på Högskolan Dalarna för att få lite mer kött på benen, säger Oskar Laurell.

Parallellt med studierna i Falun avslutade han sin aktiva karriär med spel i Falu IF i hockeytvåan. Men det blev bara en halv säsong.

– Jag tänkte mest spela på skoj och ha något att göra samtidigt som jag pluggade. Men det går inte ens att jämföra Falun med Ulricehamn. UIF kändes mycket mer professionellt. Det fanns hela tiden en plan och en målsättning, som gjorde det roligt att spela. Så var det inte i Falun och av de tolv matcherna jag spelade tyckte jag inte att någon var rolig att genomföra. Så jag la av.

Oskar Laurell hade vid sidan av den egna hockeyn hjälpt till att coacha Falu IF:s juniorer. När skridskorna lades på hyllan fick han frågan om han ville bli huvudansvarig för klubbens lag i J18 elit.

– Laget låg illa till, på negativ kvalplats, och det var en otroligt stukad grupp man kom till. Men vi lyckades vända på det. Jag minns att vi slog Hudiksvall på straffar i första matchen och när vi slog Mora två gånger om var kontraktet säkrat.

Oskar Laurell fortsatte med samma uppdrag hela säsongen 2017–2018 – mestadels med gott resultat.

– Mitt mål var att höja kravbilden, få till mer tävling på träningarna och att vi skulle bli mer professionella. Det handlade om allt från att äta rätt, komma i tid och klä sig snyggt, till uppvärmning, nedvarvning och fysträning. Jag var väldigt engagerad och det är ett mirakel att jag hann med skolan också. Men det var kul, och vi slog rekord i inspelade poäng i grundserien.

– Men allt var inte bra. I vissa matcher coachade jag väldigt hårt, där och då ville jag vinna matcher och att vi skulle sätta Falun på hockeykartan. Men det gjorde kanske att utvecklingen av några spelare tog stryk och i långa loppet är det inte okej. Jag fick min kritik för det och den var rättfärdig.

När Oskar Laurell efter säsongen märkte att klubben verkade vilja gå en annan väg med ledarskapet, var det desto roligare att flera andra klubbar, däribland anrika Västerås IK, hörde av sig.

Han inledde som assisterande tränare för Västerås J18-lag hösten 2018 och fortsatte med det även en andra säsong. Men i julas bytte Laurell och hans motsvarighet i J20 superelit plats – och nu står det klart att han blir kvar i båset hos de äldre juniorerna även nästa säsong.

Vid sin sida har han huvudtränaren Pär Hellenberg, som själv spelade elitseriehockey för klubben på 80- och 90-talet, och som på senare år varit assisterande allsvensk tränare i Leksand, Västerås och Vita Hästen.

– Han har fantastiskt många roliga och häftiga historier och är också en enormt duktig tränare med mycket god taktiskt kompetens. Det är bara för mig att vara som en svamp och suga i mig allt, säger Oskar Laurell.

Är det stor skillnad mellan att coacha J18 och J20 på toppnivå?

– Grunden i mitt ledarskap är att jag vill få spelarna delaktiga. På J20-nivå är spelarna mer delaktiga, de har fler idéer och det blir heller inte samma nervositet. Sen är de ju större, tacklar hårdare och åker snabbare. Vi kan åka och möta Djurgården och så har de två SHL-spelare med. Det är fantastiskt att på nära håll få se hur duktiga de är.

Vilka mål har du på sikt?

– Jag känner att jag verkligen vill hålla på med hockey på heltid och leva det livet. Sen om det blir sportchef eller tränare, det får vi se. Jag gillar verkligen att jobba med människor och hur man ska hantera dem under stress och press. Det finns så många intressanta bitar i ledarskap och coachning.

– Just nu är det juniorer jag vill hålla på med. Jag tycker att det är en otroligt häftig ålder att få jobba med. Även om jag fått erbjudanden om att ta över seniorlag, har det inte varit aktuellt.

Vad minns du framför allt från dina år i Ulricehamn?

– Det blev nästan fem år i stan. På slutet jobbade jag som resurspedagog på Tingsholmsgymnasiet och hade ett fint boende, så allt var väldigt bra. Hockeymässigt hade jag fantastiska år. Även om jag inte har kontakt med jättemånga av spelarna just nu, så var det en jätterolig tid som jag minns med glädje.