På god väg att uppfylla sin dröm

Det är lördagsmorgon och Fighter centre på Victoriagatan i Göteborg är i princip folktomt. Men en ständigt träningssugen 24-åring finns på plats.

Faktum är att han är här i princip varenda dag. Och eftersom han på dagarna arbetar som personlig tränare spenderar Renato Vidovic större delen av sin vakna tid på en träningsanläggning.

– Ja, så är det faktiskt. Jag börjar jobba vid sex och brukar komma hem från träningen runt åtta på kvällarna. Det är långa dagar, men det är ju det här jag har drömt om att få hålla på med. Jag är exakt där jag vill vara i livet, säger 24-åringen.

Under hela uppväxten i Ulricehamn fanns drömmen om att bli kampsportare i bakhuvudet. Men det var inte förrän han flyttade till Göteborg för tre år sedan som den förverkligades.

– Mina föräldrar ville inte att jag skulle börja med kampsport när jag var barn och utbudet var ju inte heller så stort i Ulricehamn, så det blev andra sporter istället. Men jag visste redan tidigt att jag en dag vill bli MMA-proffs. Sedan har det varit en resa mot det, säger Renato Vidovic.

Paradoxalt nog blev en allvarlig olycka inledningen på den resan. En februaridag när Renato Vidovic var 16 år var han och en kompis i bil på väg till Hökerum för att träna breakdance.

Kompisen tappade vid Tolkabro kontrollen över fordonet, som kastades ut i diket. Bilen kolliderade med ett träd och Renato Vidovic fick den värsta smällen.

– Skallen spräcktes. Det är därför jag har ett ärr hela vägen här, säger han och visar upp sviterna av olyckan i sin hårbotten.

– Det var riktigt illa. Jag låg nog 18-19 timmar på operationsbordet. Och det var mycket smärtor och skador som höll i sig länge. Huvudvärk, nacksmärtor och allt det där. Lite psykiskt också.

Vägen mot tillfriskning gick via träning. Renato Vidovic började träna på gym och trots att smärtorna fanns kvar hela gymnasietiden blev han stadigt bättre.

– Från början sa man att jag inte skulle kunna hålla på med några kontaktsporter överhuvudtaget, inte fotboll, bandy eller någonting. Men så småningom blev jag ändå hundraprocentigt friskförklarad. Jag var väldigt noga med att kolla upp allting, så att jag verkligen fick hålla på med kampsport. Och det var helt okej.

Efter att på knappt tre år ha gått från total nybörjare till duktig amatörfighter stod han så inför karriärens hittills viktigaste match början av december.

– Jag skulle möta Edris Rafigh, en väldigt tuff kille från Stockholm som har gått som proffs innan också. Jag har mött honom innan och vi är varandras motsatser. Han är väldigt duktig brottare, medan jag är lite bättre stående.

De tre tidigare mötena hade alla slutat med förlust för Renato Vidovic. Men han kände att han hade kommit närmare och närmare för varje match.

– Nu tog jag honom rejält. Jag vann på tekniskt knockout, jag satt över honom och slog honom på marken, där han annars är som bäst.

– Det var en stor dag för mig. Dels att det var SM-guld och dels att det var mot honom. Alla mina förluster i karriären har kommit mot just den killen.

SM-guldet i bantamvikt (-61,2 kilo) öppnar dörren för internationellt tävlande. Nästa stora mål är amatör-VM i Las Vegas i juli.

– Det är tuff konkurrens, men svenska fighters brukar hävda sig bra i VM. Jag siktar på medalj där också, säger Renato Vidovic.

Efter USA-resan hägrar proffslivet. Även om det till skillnad från en del andra idrotter absolut inte handlar om ett sådant i sus och dus.

– De som är riktigt framgångsrika kan så klart leva på det, men för det mesta handlar det inte om några stora pengar. Jag tror det är gemensamt för de flesta fighters – det är inte pengarna som är grejen.

– Själv skulle jag nog fortsätta jobba även om jag blir proffs. Jag älskar verkligen mitt jobb och får ut mycket av det. Jag känner att jag har hjälpt många och skapat relationer med människor som är väldigt viktiga för mig, säger Renato Vidovic.

Han skrattar till och fortsätter:

– På dagarna hjälper jag människor och på kvällarna slåss jag med dem. Men inte samma människor så klart.