Kunde knappt gå under OS – nu ska Falk komma tillbaka starkare

Konditionen är inte vad den har varit. Hanna Falk konstaterar själv, med ett skratt och lätt flåsande, att ett par veckor i total stillhet inte precis gjort underverk för syreupptagningsförmågan. Å andra sidan gör hon ungefär samma snabba framsteg som soffpotatisen som precis fått för sig att börja träna.

Och framför allt – smärtan från det tidigare diskbråcket är helt borta. Faktum är att det är först nu, med en diskprotes inopererad och roten till de många fysiska problemen eliminerad, som hon fullt ut kan berätta om hur illa ställt det egentligen varit de tre senaste säsongerna.

– Vissa gånger i Drammen och andra tävlingar har jag inte kunnat åka klassiskt uppför. Mitt högerben har inte fungerat ordentligt. Jag har känt att jag inte kan röra mig fort, rörelsen blir inte naturlig och jag får inte ut allt. Många gånger har jag fått kompensera det med stakningen och att köra som en idiot utför, säger Hanna Falk.

– Det är klart att man ibland också varit trött, men det har också kommit från ryggen. Det har inte gjort ont i benet, men det har varit väldigt stelt. Nu drömmer jag om och tror att jag ska kunna röra mig som förut, och få ut steget lite mer.

Att den klassiska åkningen har påverkats mest har varit tydligt. Ändå lyckades Falk, efter en i övrigt trasslig vinter, ta sig ända till final i den klassiska sprinten vid OS i Sydkorea i fjol.

– Jag blev femma på OS men jag kunde knappt gå på ena foten under tiden i Pyeongchang. Den bara låste sig. Jag är fortfarande väldigt nöjd med det jag gjorde där, men det är omöjligt att säga vad som hade hänt om jag inte haft problemen foten, problem som utgick från ryggen.

I vintras kulminerade ryggproblemen och Hanna Falk tvingades kliva upp extra tidigt på torsdagsmorgnarna inför tävlingshelger för att hinna köra den bålträning som var nödvändig för att hon skulle klara av flyg- och bussresorna till världscupdestinationerna.

– Resorna var nästan det värsta, när man sitter mycket komprimeras ryggen. Många gånger var det de helger när vi åkte mest bil som det också gick sämst för mig i tävlingarna.

När ryggsmärtorna tilltog under hösten i år kändes det förstås motigt, men när väl beslutet om operation var taget gick det fortare och bättre än 30-åringen hade vågat hoppas.

– Sista tiden bara längtade jag efter att få opereras. Man vet att man kommer att vara på noll efteråt, men någon gång måste man ju komma dit. Det är fortfarande stelt och de gick in via magen, så det är en del grejer de har skurit upp. Nu är det många restriktioner, men det är bara att följa dem och vara ödmjuk med att det var en ganska stor operation, som det kommer att ta tid att hämta sig i från.

Vilka fördelar ser du med att få starta om på det här sättet?

– Jag har en förhoppning om att rehabträningen ska göra mig starkare, även om det inte känns så nu i början. Målet är att bli väldigt stark i bålen och stärka upp skuldrorna, som ibland hamnar framåt när man åker mycket skidor.

– Bara att jag har protesen i ryggen tror jag kommer att göra mycket. Jag tror att jag kommer att kunna ligga på en högre belastning än innan, om jag sköter rehaben bra och stärker upp mig.

Kan karriären rent av förlängas av det här?

– Jag har ju inte tänkt att jag ska lägga av tidigare heller, men ibland när det kärvat och varit tufft har man ändå börjat fundera. Men så händer en sådan här grej och då blir det väldigt tydligt – jag känner att jag har mycket kvar att ge. Det är nog först när man är utan något man fattar hur viktigt det är, och just nu saknar jag skidåkningen väldigt mycket, säger Hanna Falk och konstaterar att hon snart cyklat i 40 minuter i sträck, vilket är nytt personligt rekord efter operationen.

Bortser man från det sportsliga är det så klart också en tuff ekonomisk smäll att inte kunna tävla på en hel vinter. Hanna Falk som normalt sett livnär sig på en kombination av ersättningen från landslaget, prispengar från tävlingar och de egna sponsorerna, får nu tänka lite annorlunda.

– Jag kan fortfarande till viss del vara sjukskriven från mitt företag. Sen ska jag prata med mina sponsorer och höra hur de känner. Jag kommer att vara tydlig med att jag vill tillbaka. Det lilla jag har pratat med dem hittills har varit väldigt positivt. Många stöttar i vått och torrt, och det betyder ju supermycket att man bara kan hålla sig flytande det här året. Sen har jag också mer tid för att hälsa på sponsorer och göra olika aktiviteter. Jag kan synas mer än jag skulle ha gjort om jag tävlat hela vintern.

Förutom att mycket rehabträning väntar har Falk ännu inte gjort upp några planer för de kommande och ovanligt obokade vintermånaderna.

– Jag ska passa på att vara på platser som jag inte hinner vara på annars. Vara lite mer i södra Sverige och hälsa på familj och kompisar. Inte vara livrädd för att träffa folk, som man kan vara annars.

– Sen är målet att ta sig tillbaka så fort som möjligt, så jag kommer att lägga mycket tid på rehaben. Lägger jag 15 timmar per vecka i gymmet plus återhämtning, blir det mer som min vanliga vardag, men med lite mer tid över. Om allt går bra hoppas jag vara på snö i februari. Men bara för att träna. Kan jag vara med på någon liten tävling i slutet av mars eller början av april är det en bonus.