Annons

Jonas Emtervall: Jonas Emtervall: Jag hämtade mig aldrig efter sprintstarten

42 år gammal borde man veta bättre. Men icke. Efter en sprintstart blev UT-milens första terrängupplaga en ohyggligt prövande upplevelse.
Jonas EmtervallSkicka e-post
löpning • Publicerad 13 juni 2020 • Uppdaterad 14 juni 2020
Jonas Emtervall
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Jonas Emtervall på upploppet.
Jonas Emtervall på upploppet.Foto: Evelina Segerqvist

Det är typ 22 grader i skuggan, solen gassar och du har 10 stenhårda kilometrar i kuperad terräng framför dig. Så vad gör du?

Startar första kilometern som om den vore den enda.

Annons

Idiot.

Nej, det här var ingen rolig upplevelse. Och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. För efter att ha avverkat den första tusingen – förmodligen loppets mest lättlöpta – på runt fyra minuter, hämtade jag mig aldrig riktigt.

Andan i halsen, dunkande puls och knapp styrfart uppför backarna. Så kändes det i alla fall. Funktionärerna och publiken utmed banan fick nog samma känsla när de såg mig, för så mycket hejarop som jag fick den här lördagen har jag nog aldrig fått i ett lopp tidigare. Och då är det ändå coronatider och social distansering som gäller, varför det blev ganska långa sträckor ensam med ångesten ute i skogen.

Linus Nygren, som startade fyra minuter efter mig och så småningom slutade tvåa, svepte förbi mig efter drygt tre kilometer. Det var väntat. Men ytterligare ett par omspringningar innan jag ens nått halvvägs höjde inte direkt moralen.

”I mål tror jag mina första ord var: ”Åh. Fy. Fan”.”

Tutor och hejarop från Ulricehamns triathleter i kraftledningen, två och en halv kilometer från mål, gav ny energi. Men sedan återstod den tuffaste biten, med några, som det kändes, ohyggliga stigningar där jag mer kröp än löpte upp.

I mål tror jag mina första ord var: ”Åh. Fy. Fan”.

Tiden gav en preliminär 49:e plats av 82 startande. Placering och tid hade förmodligen inte blivit så mycket bättre om jag gått ut lugnare och ökat efter hand. Men upplevelsen hade nog blivit snäppet trivsammare.

Men ett fint arrangemang av Ulricehamns OK var det. Banan var som sagt utmanande, men också varierande och bara bitvis riktigt teknisk.

En bekant som också fick kämpa hårt konstaterade i ett meddelande efter loppet: ”Men shit vad vackert det var!”.

Det var det helt säkert. Men just den här dagen hade jag inte sinnesnärvaro att njuta av det.

Strax innan 5-kilometerskontrollen var det kämpigt.
Strax innan 5-kilometerskontrollen var det kämpigt.Foto: Evelina Segerqvist
Annons
Annons
Annons
Annons