Jonas Emtervall: Jonas Emtervall: Alla måste göra sin lilla insats
Kalla mig naiv om ni vill. Blind och privilegierad är jag säkert också. Men jag är helt ärlig när jag säger att det som skakar om mig mest efter förra veckans uppgifter om kränkningar på sociala medier, faktiskt är reaktionerna från ungdomarna själva.
Istället för att bli upprörda som vi äldre och utomstående blir, är den generella reaktionen snudd på en axelryckning och ett konstaterande att ”men så här är det ju hela tiden”.
Jag har också varit en tonårskille med periodvis mer hormoner än förstånd. Självklart gjorde även jag och mina kompisar saker som jag inte skulle göra om eller är jättestolt över som 41-åring i dag.
Jag har tillbringat massor av timmar i omklädningsrum, i logement under militärtjänstgöringen och i grabbiga lunchrum inom industrin. Jag har inte levt i någon skyddad värld och vet hur det kan låta.
”Jag inser mer och mer att en av mina absolut viktigaste uppgifter de närmaste åren blir att vara ledare, gränssättare och manlig förebild för de här killarna”Jonas Emtervall
Men när tjejer inte kan gå på gymmet utan att riskera att bli smygfilmade och uthängda på sociala medier, när de inte kan be om tystnad i ett skolbibliotek utan att få kränkande kommenterar kastade i ansiktet och när unga flicklag helst undviker att spela hemmamatcher eftersom de vet att det vid sidan av planen sitter jämnåriga killar som fotograferar och kommenterar deras kroppar i diverse forum – ja, då är gränsen sedan länge passerad.
Jag har själv två barn. En flicka och en pojke. Båda spelar fotboll i UIFK. För sonens lag, som består av 40 underbara och fortfarande väldigt oskuldsfulla nioåriga killar, är jag en av ledarna.
Det är fortfarande några år tills något som ens liknar situationerna ovan kommer att uppstå. Men värdegrundsarbetet kan inte vänta.
Det var inget jag närmare reflekterade över när jag för knappt två år sedan svarade ja på frågan om jag ville bli tränare för laget, men jag inser mer och mer att en av mina absolut viktigaste uppgifter de närmaste åren blir att vara ledare, gränssättare och manlig förebild för de här killarna.
Framför allt gäller det så klart föräldraskapet för min egen son. Och det är ändå där vi alla måste börja. Hemma med våra närmaste.
Det är som med miljö, klimat och andra stora frågor. Alla måste göra sin lilla insats om vi ska nå någon förändring.
