Få damer lockades till start

716 deltagare genomförde antingen 70 eller 40 kilometer i skogarna runt Ulricehamn. Av dem var 660 herrar och endast 56 damer.

Medan andelen kvinnliga deltagare ökar i andra långloppssporter som skidor och löpning, har mountainbiken fortfarande jämställdhetsproblem.

– Tittar man på alla långlopp på cykel, så ligger damdeltagandet på kanske fem procent. Det är tyvärr så lågt, säger Västgötaloppets tävlingsledare John Andén.

Loppets segrare Hanna Bergman har egna funderingar till varför hennes kön är så underrepresenterat.

– Jag tror många är lite rädda. Det blir högre farter och det gör ondare att vurpa än om man springer eller åker skidor, säger Hanna Bergman, som har ett konkret förändringsförslag.

– Jag tycker att man borde testa med en egen startgrupp för tjejerna. Killarna är stora och lite hetsiga i starten, jag tror att det avskräcker många.

John Andén är inne på ett liknande spår.

– På sikt kanske man ska sikta på ett rent tjejlopp, som skidorna har gjort. Det skulle kunna öka intresset. Man kanske behöver bygga det utifrån hur damerna ser på det och göra något bara för dem, säger han.

Annars kan han se tillbaka på ett lyckat arrangemang. Ett brutet nyckelben var den allvarligaste skadan utmed banan. I övrigt handlade det mest om skrapsår.

– Det är alltid mycket som ska klaffa, men det känns som att det har flutit på bra. Kul att det är så mycket publik och tittar. Och det jag har hört från åkare, långloppscupen och cykelförbundet har varit positivt.

En hel del åkare hade synpunkter på att banan var aningen enkel för ett mountainbikelopp, bland annat herrsegraren Alexander Wetterhall.

– Arrangörsmässigt tycker jag att det var perfekt. Och att det var lättåkt gynnade nog mig, eftersom jag mest kör landsväg. Men jag tror att folk allmänhet förväntar sig lite mer skog när de ska köra ett MTB-lopp, säger Wetterhall.

John Andén svarar på kritiken:

– Det där är ju ett ständigt dilemma. Långlopp ska ju ofta vara lite lättare. Det finns en annan disciplin, cross country, om man vill åka de riktigt stökiga stigarna.

– Uppdraget som vi i tävlingsledningen har haft är att göra en lättåkt bana som passar motionärer. Farten tar ut sin rätt ändå, det är nästan 1 000 höjdmeter och lite småskakigt. Rent svårighetsmässigt tror jag vi ligger exakt rätt för de deltagare vi riktar oss till.