Erik Wickström – "fulåkaren"

Erik Wickström har gjort sitt livs bästa skidresultat den här vintern. Och han har tagit en annorlunda väg till toppen. För när det annars snackas mycket om att träningsmängden måste öka, har UIF-åkaren gjort precis tvärtom.

– Innan försökte jag träna som mina konkurrenter, men det blev för stor totalbelastning. Det funkar inte att träna 15 timmar i veckan för mig. Jag har ett jobb som stundtals tar ganska mycket tid, jag hämtar tidigt på dagis tre dagar i veckan, jag har två hus och jag vill träffa min fru och min dotter, säger Erik Wickström, som bland annat är redaktör för tidningen Vasalöparen, jobbar som skidinstruktör och har gett ut en egen bok om längdskidåkning.

Men tro inte att Erik Wickström ligger på latsidan trots att träningsmängden blivit mindre. Under de fem till tio timmar han satsar varje vecka är det stenhårt arbete som gäller.

– Jag tränar mindre och i stället mer fokuserat. Jag har inte skejtat något i vinter och körde mindre cykel i höstas. Jag har kört färre långpass, men väldigt hårt på de långpass jag kör, säger han.

På din blogg brukar du kalla de heltidssatsande åkarna för "finåkare". Gör det dig till fulåkare?

– Det var en bra fråga, haha. Uttrycket finåkare syftar ju på dem som satsar lite mer och är duktiga. Oskar Svärd till exempel, han är en finåkare.

Ska du bli topp 50 måste du kanske slå några finåkare?

– Jag är väldigt förtjust i att slå bra åkare. Det spelar ingen roll om de har en dålig dag, det är roligt ändå. När jag slog Daniel Tynell och Jerry Arhlin en gång i Jizerska hissade de mig efteråt. Jag hade kameran med mig och jobbade samtidigt. Men de tog det bra, de tyckte det var kul.

Det låter inte som att du tar skidåkningen på lika blodigt allvar som dina konkurrenter?

– Det är klart att Vasaloppet är viktigt för mig, men det finns så mycket annat i livet som är viktigt. Jag kommer så klart att bli förbannad om det går dåligt, men jag går ju inte under.