Erik tar befälet i Elfsborg

– Jag växte upp där borta. Du ser inte huset härifrån, men det ligger bakom det röda där, säger Erik Johansson och pekar mot en träddunge några hundra meter bort.

Vi träffas där allt började för honom – på Härna Lawn Tennis Klubbs centercourt.

Centercourt kanske är ett onödigt uttryck. I Härna finns ju bara en enda grusbana. Annat är det på hans nya arbetsplats. I Borås finns åtta inomhusbanor under samma tak, där de 270 aktiva medlemmarna i Elfsborg tennis håller igång.

I brist på svenska stjärnor och med tuff konkurrens från andra sporter har tennisen haft rekryteringsproblem i ett antal år. UT skrev i förra veckan om att Ulricehamns tennisklubb bara hade tre spelare med i egna turneringen Ulricehamn open.

Även om Elfsborg alltjämt är Sjuhärads största klubb brottas man med liknande dilemman där.

– Innan sammanslagningen mellan Elfsborg, KFUM Borås och ÖSTK hade varje förening mellan 150 och 200 aktiva. Det blir 500-600 spelare totalt och det ska en stad som Borås kunna ha. Målet för oss i Elfsborg måste vara att komma upp i 350 till 400 medlemmar på ganska kort tid, säger Erik Johansson.

Hur ska ni lyckas med det?

– Det gäller att komma ut och informera i skolorna, så att spontanspelandet ökar. Och sen måste vi få in fler i minitennisen, för fem- och sexåringarna. Vi har bra 20 barn där nu och många kommer ju att falla i från längre fram. Det är där man måste börja och det är ju viktigt för klubben även krasst ekonomiskt. Ju fler medlemmar som är med och bär kostnaderna, desto bättre.

Just de höga kostnaderna är ytterligare en försvårande omständighet för tennisen.

– Det är ju en ganska dyr sport att hålla på med. Som förälder betalar du mer, men klubbarna har anställda tränare och du slipper hjälpa till med träningen, sälja lotter och annat som du får göra inom till exempel fotbollen. Du köper dig fri, kan man säga. Samtidigt är det lite synd, för man missar ju många talanger som inte ens börjar med tennis av ekonomiska skäl. Det borde kanske finnas ett alternativ för dem också.

Att jobba med tennis är inget nytt för Erik Johansson. Den aktiva karriären tog slut när han var 19, men efter studierna i Stockholm blev han kvar i 08-land och jobbade som tränare i Lidingö TK mellan 2010 och 2012.

Att vara chef för en verksamhet med fyra anställda och 270 aktiva liknar däremot inget han har gjort tidigare. De senaste åren har han arbetat som idrottskonsulent för Sisu.

– Ledare har jag ju varit, men inte chef. Sen tror jag att det blir lite annorlunda i en förening. Jag kommer ju inte att vara någon som står och pekar med hela handen.

Kommer du inte att bli tvungen till det ibland?

– Det är klart att jag kommer att få sätta ner foten ibland. Och är vi oense så är det jag som ska ta ett beslut. Men det riktigt svåra är väl att få alla medlemmar och framför allt deras föräldrar nöjda. Det är där jag tror att det är viktigt att vara tuff. Att föräldrarna inte ska komma och styra.

Om jag får vara fördomsfull gissar jag att det kan finnas sådana tendenser bland en del tennisföräldrar?

– Svar ja. Och det är klart att de ska ha krav om de betalar en stor summa pengar för att barnen ska få träna. Att hitta rätt balans där tror jag blir en svårare uppgift än att leda sina kollegor.

Som klubbchef kommer Erik Johansson så klart att ha organisatoriska och administrativa uppgifter. Men han kommer även att hålla i en hel del träningspass. Den totala arbetsbördan lär landa på betydligt mer än 40 timmar i veckan.

– Ja, men det beror ju också lite på vad man ser som jobb. Det är klart att man grubblar en del och har kontakter med föräldrar utanför arbetstid. Men kan man ha en av sina idrotter som yrke tycker jag inte att man ska klaga så mycket.