Vendela har musiken som mål
17-åriga Vendela Andersson från Röshult vill bara att hennes musicerande ska fortsätta vara hennes passion. Inte ett yrke. Därför beslöt hon att aldrig börja musikgymnasiet i Göteborg, när hon kom in. Det hade ganska snart blivit ett påhäng, ett måste, med läxor och flera övningstimmar vid pianot, eller tvärflöjten som hon också spelar på. Som det är nu är hennes flygelspelande ren och skär avkoppling, något som hon gör när hon kommer hem från skolan innan hon sätter igång med läxläsningen. Fast hemma har hon ingen flygel, utan ett el-piano. Hon pluggar in hörlurarna och spelar för sig själv. Det är skönt, tycker hon. Då behöver inte familjemedlemmarna höra om hon skulle spela fel, eller när hon tragglar svåra passager och hon får vara ifred.
Men just för dagen sitter hon i musikskolans stora lokal på övre Bogesund. Det är torsdag förmiddag och hon börjar inte skolan förrän efter lunch. Hon går naturvetenskapliga programmet på Tingsholmsgymnasiet och just denna vecka har hon bara ett prov. Det funkar, tycker hon. Förra veckan var det betydligt fler, berättar hon och drar efter andan. Fast det här med skolan är inte alltför betungande. På fritiden tar hon hand om sin häst och jobbar extra i matbutiken i Gällstad.
Utöver det har hon alltså musiken. Varje onsdagseftermiddag tillbringar hon i musikskolans lokaler. Först har hon lektion för sin musiklärare Jimmy Sjölund, som hon pratar om mycket.
Därefter är det flöjtlektion med läraren Emelie Olofsson. Kvällen avslutas med ensemblespel i ungdomssymfoniorkestern där hon spelar tvärflöjt. Den värme och det engagemang hon mött på skolan har varit avgörande för hennes spel:
– Kommer det in en elev som är passionerad och verkligen vill lära sig spela, så ger de en allt!
Så var det med den skiva som Vendela spelade in hos musikern Marcos Ubeda för några månader sedan. Jimmy Sjölund kom in med ett namn på en kompositör och musiker som hon absolut skulle lyssna på.
– Han sa att han inte förväntade sig att jag skulle lära mig styckena, men att jag i alla fall skulle lyssna.
Det gjorde hon och blev helt uppslukad av det hon hörde. Det var italienaren Ludovico Einaudi vars musik kan beskrivas känslosam, målande och nästan filmisk.
– Jag är inte så duktig tekniskt, när det gäller pianospel, jag gillar att använda känslan. Det var därför jag föll hans musik direkt, tror jag.
När italienarens musik satt, kom musikläraren med förslaget att spela in en skiva. Så blev det. Ett projekt som Vendela helt och hållet bekostat själv. Men det hela var en fantastisk upplevelse, tycker hon. Idag bränner hennes bror skivor till dem som vill ha. För att fler ska få höra henne, har hon lagt ut alltihop på nätet. Det är en konstig känsla att höra sig själv spela, men det känns ändå bra.
Nu väntar flera konserter för Vendela. Det blir Tvärreds kyrka, då hon ska spela i ungdomssymfoniorkestern. I Möne kyrka ska hon sedan ge konsert tillsammans med två andra. Det ser hon framemot. Hon berättar om en spelning i Hällstad kyrka, när hon fick spela på kyrkans flygel. Det var en så häftig upplevelse att det nästan var surrealistiskt.
– Någon gång ska jag köpa en egen flygel.
Men inte än. Först ska hon bestämma sig för vad hon ska göra i framtiden.
– Jag vet faktiskt inte. Men jag vill läsa vidare. Och hålla på med musik på fritiden.
Namn: Vendela Andersson
Ålder: 17 år
Bor: I Röshult
Familj: Mamma, pappa och storebror.
Gör: Pluggar på naturvetenskaplig linje på Tingsholmsgymnasiet
Fritid: Har en häst och är hjälpledare i Grönahögs luciarevy. Och så blir det en del plugg.
Äter helst: Allt! Älskar mat!
Dricker helst: Te, mammas mirakel-te.
Senast lästa bok: Paper towns av John Green
Senast sedda film: Interstellar, en fruktansvärt bra film. En av mina favoritfilmer.
Vendela om?
? att spela i ensemble eller ensam:
– O, jag kan inte välja. Jag är inte så bra på att ackompanjera andra, det skulle jag vilja utveckla lite mer. Att spela tillsammans med någon kan ju vara en häftig upplevelse. En gång provade vi på att spela ett stycke ur Fantomen på operan och Drottningholmsmusiken. Det var en maffig upplevelse. Sedan är det häftigt att göra egna arrangemang för pianot. När det är färdigt så är det en skön känsla. Jag önskar att jag hann med det mer.
? framtiden:
– Jag vet inte vad jag ska bli. Jag vill läsa vidare. Kanske medicin. Jag vill gärna läsa i Lund eller i Uppsala. Jag är en riktig vetenskapsnörd.
? att spela in en egen skiva:
– Jag gjorde det inte för att tjäna pengar. Vem köper en riktig skiva i dag? Jag har nog sålt knappt 30 kanske.