Thord Karlsson hemma för utställning

Utställningen är i Ulricehamns Museum. Vid pressvisningen i torsdags fanns Thord Karlsson på plats för att ställa samman de föremål som ska visas.

Han är uppvuxen i Timmele. Att vara tillbaka med en utställning i hemtrakten beskriver han som spännande.

– Egentligen har jag inte velat göra separatutställningar eftersom det tar så mycket tid. Men jag blev övertalad, säger han och tittar menande på Christina Lundin, utställningsansvarig, som också finns på plats.

Hon medger att mycket möda har lagts på operation övertalning för att utställningen skulle bli av.

Senaste gången Thord Karlsson hade utställning i Ulricehamn var 1995.

Han är etablerad på Gotland sedan 1987, närmare bestämt i Lye, nära Hemse, på sydöstra delen av ön. Där har han sitt hem och sin verkstad och numera är det även här han har sin försäljning av de föremål som tillverkas.

Flytten från Timmele är inget han ångrar.

– Visserligen hade jag bra lokal där. Men på Gotland finns andra keramiker som jag har en kontinuerlig dialog med. Man kan rådfråga samt ge och få kritik. Det är en stimulerande miljö att jobba i, säger han.

Han är i dag 54 år och har jobbat som keramiker i över 30 år.

– Som ung jobbade jag ett år på Ica för att få ihop pengar. Men annars är det keramik jag ägnat mitt liv åt, säger han.

Redan tidigt i livet fick Thord Karlsson upp ögonen för denna inriktning.

– Det var på en skolresa, jag tror det var till Alingsås. Där fick vi besöka en keramikverkstad där man drejade. Jag tyckte det var otroligt häftigt.

Hemma på gården i Timmele fanns lera, så han fortsatte testa på egen hand. I skolan valde han keramik som Fritt valt arbete (motsvarande Elevens val i dag).

Inför gymnasiet valde han en linje där han fick ha teckning. Eftersom han hade kollat att det var möjligt att jobba med keramik i det ämnet.

– Jag fick ett mycket bra stöd från min teckningslärare Sylvia Wahlgren. Hon var väldigt entusiastisk inför mitt val att ägna mig åt keramik, säger Thord Karlsson.

Att han senare fick en plats på Capellagården på Öland beskriver har som avgörande.

– Där kan man verkligen prata om slumpens betydelse. Det görs inga intagningstester dit, istället sätter lärarna ihop en grupp människor som de tror passar ihop för utbildningen. Att jag fick en plats där var rena turen.

Vad hade hänt annars?

– Då hade jag kanske sökt till Handels i stället. Det hade kanske också blivit bra. Det vet man inte.

Efter utbildningen på Capellagården fanns ingen återvändo. Det blir vidareutbildning i bland annat Frankrike.

Det Thord Karsson nu visar vid utställningen i Ulricehamn är nytillverkade föremål. Två olika tekniker har använts.

Dels är det saltglaserat stengods som visas. Då är föremålen brända i vedeldad ugn samt försedda med infärgad lera för dekoren. För att åstadkomma glasyren har salt kastats in över föremålen.

Dels är det stengods som bränts i vanlig elugn. Där har föremålen i stället doppats i glasyr.

Den förstnämnda metoden ger föremålen en mer knottrig yta. De som bränts i vanlig ugn är däremot släta.

I den ljusa utställningslokalen är föremålen samlade i smågrupper. Här finns krukor och urnor. Ett lågt bord mitt i rummet är fyllt med stora tekoppar, dekorerade med blommönster.

– Det ska vara riktigt stora koppar nu för tiden, konstaterar Thord Karlsson. Det är väl latte-trenden. Dessutom ska det vara fat under. Unga människor tycker det är spännande, det var inte vanligt med fat under koppen då de växte upp. Då var det enbart muggar som gällde. Men allt går i perioder. Och stilar kommer tillbaka.

Det är företrädesvis klassiska bruksföremål i utställningen.

– Då jag började var 68-rörelsen i gång. Då skulle man inte hålla på med konstkeramik, det betraktades som snobberi. Bruksföremål skulle det vara.

– Och det är väl en inriktning som jag kommit tillbaka till. Men jag vill göra bruksföremål som verkligen går att använda, som är praktiska i vardagen.

Efter över 30 år håller du fortfarande på. Varför?

– Det är fortfarande väldigt roligt. Varje föremål jag tillverkar är nytt. Det är ett rent hantverk.

Om du vann en stor summa pengar som gjorde dig ekonomiskt oberoende?

– Så skulle jag ädnå hålla på. Kanske inte i samma utsträckning och förmodligen skulle jag investera i ny utrustning. Men jag skulle fortsätta med lera.