Talangfull regissör svetsar samman ensemblen

– Det här är ett så kallat planerat inhopp. Men ibland får jag hoppa in vid sjukdom också, som den sommaren då skådespelaren som spelade Hamlet fick värme slag och sjönk ihop på scen.Jag har ett nästan sjukligt minne för text, så jag kan de flesta rollerna, men sedan måste det ju vara trovärdigt också. Jag kan till exempel inte spela Julias pappa, skrattar hon.

Lena Frilund är något av en mångsysslare när det gäller scenkonst. Överhuvudtaget verkar hon ha lätt att ta till sig och skapa möjligheter av de öppningar som livet ger, eller som hon själv väljer att uttrycka det:

– Jag tycker att livet är fullt av bananskal.

Med en grundutbildning som sång- och rytmikpedagog vid musikhögskolan i Göteborg har hon valt att jobba som regissör, eller konstnärlig ledare för fristående teatergrupper, men sjunger och står även gärna själv på scen och ger dessutom kurser i kommunikation och ledarskap.

– Teater handlar rätt mycket om att vara chef. Jag har väl alltid varit intresserad av att arbetet med en uppsättning ska flyta och vara roligt, och vad det är som gör det, säger hon.

Just regi fastnade Lena Frilund för när hon gick på Vadstena Folkhögskola. Där fanns det en teater som kallades "gamla teatern" där Lena hjälpte sånglinje eleverna att sätta upp en musikal. Sedan dess har hon varit regibiten.

Till Torpa slottsteater kom hon som regissör för att kostymösen rekommenderade henne och här har hon blivit kvar. Här är förutsättningarna väldigt annorlunda i jämförelse med en institutionsteater. Allt som ska göras får de inblandade i princip göra själva.

– Här är lite "armeversion" av teater. Vill man ha en stol patinerad på en institutionsteater så säger man till scenografen som säger till intendenten som skickar stolen till patineraren. Här tar man lite sandpapper och slipar medan de andra byter om. Det är klart att det skulle kännas skönt med att ha tillgång till lite hjälp, men samtidigt så blir här inga hierarkier, och det gillar jag. Man blir väldigt sammansvetsade, säger Lena Frilund.

Oftast när Lena Frilund ska välja att sätta upp en pjäs väljer hon pjäs först och skådespelare sedan. I Torpauppsättningarna är det tvärtom - ensemblen finns redan - sedan gäller det att hitta en pjäs som passar. Att Torpa slottsteater spelat så mycket Shakespeare är heller ingen tillfällighet eftersom det oftast finns gott om roller i pjäserna och de kan bearbetas utan problem.

– Vi har ingen ambition här ute att spela historiska pjäser, men det är klart att man vill jobba med magin som finns här runt Torpa.

Hon har oftast en ganska tydlig version av hur hon vill att slutresultatet av en pjäs ska se ut men brukar ge skådespelarna förhållandevis stort utrymme att driva arbetet med pjäsen framåt.

- Ju fler tydliga bilder, känslor eller ljud som kommer till mig när jag läser en pjäs, ju lättare vet jag att arbetet med den pjäsen kommer att gå och då kör jag på det.