Rodhe börjar det nya livet i lugn

Hon avtackades den 8 januari med en fest och dagen därpå hölls en avskedsgudstjänst dit omkringliggande församlingar var inbjudna.

Det var en fin helg, men samtidigt var avskedet svårt, säger hon.

– Jag hade bävat för den här helgen. Eftersom jag inte bor där var det verkligen ett adjö.

Rodhe är uppväxt i en familj som var engagerad i missionskyrkan och hennes pappa var lekmannapredikant. Detta spelade roll för hennes senare vägval att bli pastor, men viktigast var att hon redan som tolv- eller trettonåring kände en stark kallelse. Direkt efter gymnasiet började hon arbeta ute i en församling och sedan blev det pastorsutbildning i Lidingö under fyra år.

Hennes föräldrar har inte tryckt på för att hon ska bli pastor, nästan lite åt andra hållet. Dessutom var det inte vanligt att kvinnor utbildade sig till pastorer på den tiden. Men detta hindrade henne inte på något sätt från att söka och genomföra utbildningen.

Bland annat har hon sedan arbetat på distriktsnivå och rest runt en del. Hon har också varit hemma med sina fem barn under sexton år, och under den tiden utbildat sig till homeopat. Och en tid arbetade hon deltid som homeopat och deltid som pastor.

Men för lite mer än tio år sedan hamnade hon alltså i södra Ätradalen, som då bestod av fyra församlingar: Liared, Knätte, Timmele och Hössna. Hössna gick sedan upp i Knätte församling 2005.

Det har förstås varit mycket arbete att leda tre församlingar, men hon beskriver det som roliga år, där hon har lagt mycket tid på barn- och ungdomsarbete och diakonalt arbete.

På frågan vad som har varit roligast säger hon först mångfalden, men om hon skulle välja är det arbetet med barn och unga. Gudstjänsten har också varit viktig för henne.

– Där har jag lagt mycket tid och engagemang. Det är där man möter församlingen.

Den första tiden efter pensioneringen har hon medvetet försökt ta det lugnt. Så småningom kommer hon engagera sig mer i församlingen i Ljung där hon bor. Dessutom har hon fem barn och elva barnbarn att ta hand om.

Kanske blir det också mer tid att läsa, måla och handarbeta men hennes stora intresse har alltid varit mötet med människor, säger hon, och där kommer fokus att hamna även nu.