Lycka är en egen häst

Han har väldigt pigga, snälla ögon Loke, smäcker kropp och rör sig lätt i hagen. Det är inte så konstigt att domarna blev förtjusta i honom när till och med ett otränat öga kan se att han är väldigt stilig, så ung han är.

- Han har ju vunnit två år i rad nu så vi hoppas på tredje gången gillt nästa år, säger Marlene stolt.

Marlene Ivarsson har alltid varit hästtokig. Hon växte upp på en bondgård utanför Rångedala och lärde sig rida på grannens hästar redan i sexårsåldern. Men det dröjde till hon var 12 år tills hon fick sin alldeles egna häst. Ett sto som hette Betty Boop som Marlene var tvungen att sälja när Marlene blev för lång.

– Mina föräldrar trodde att hästintresset skulle avta och ersättas av killar när jag blev en femton – sexton år. Men så blev det inte, säger hon.

Nej, hästintresset har funnits med henne hela tiden och Marlene beslöt sig för att försöka ta ett föl av Lokes mamma, ett svenskt halvblod, som hon fick låna av en bekant. Pappan hittade hon i Blidsberg och han är en Knabstrupper – en riktig pippihäst, vit med svarta prickar.

Hon och sambon Henrik Bengtström bodde då på en gård utanför Dalstorp som de hyrde. Men gården blev för dyr för dem och då valde de att flytta in till Dalstorp i stället. Frågan var bara var de skulle göra av hästarna. En av dem var ju dessutom dräktig.

– Det var inte det lättaste att hitta stallplats till båda två, men det löste sig till slut. Jag trivs jättebra där jag har dem nu. Ett mysigt stall med få och snälla människor.

I vintras kom så äntligen Loke efter lång väntan och mycket ängslan.

– Jag var jättenervös. Vi var med hästen på ultraljud tre gånger för att kolla att det tagit sig. Det är så häftigt; jag har varit med från första sparken tills han plötsligt stod där i boxen.

När han väl kommit ut var det heller inte en fråga om att Marlene skulle behålla honom.

– Jag skulle aldrig kunna göra mig av med honom. Det går bara inte.

Så småningom efter han är inriden kan hon tänka sig att låta honom avla några föl i sin tur men vägen dit är lång. Hingstar kan vara svåra att handskas med och blir han för svårhanterlig kommer han förmodligen att bli valack.

– Han är världens snällaste nu, lugn och cool. Jag har lagt sadel på honom för att han ska vänja sig och han rörde inte en fena, men man vet ju aldrig, säger Marlene.