Kulneffs bok ingen slump

Det är säkerligen många som känner igen namnet Staffan Kulneff och hans karaktäristiska röst från söndagarnas sportsändningar i P4 Sjuhärad. Där lyssnarna absolut kan förnimma ett gediget sportintresse kombinerat med ett fantastiskt minne för siffror och namn.

– Egentligen är det en massa helt ovidkommande saker och bara om sport. Jag kan rabbla laguppställningar, resultat och namn – till exempel Nordkoreas målskyttar i fotbolls–VM 1966. Men när frugan ber mig handla något i affären så är det värre, säger Staffan.

Född och uppvuxen i det forna brukssamhället Strömsfors hade Staffan drömmar om att en dag få bli journalist.

– Jag startade Strömsforsbladet – en liten tidning som kostade fyra kronor i årsprenumeration och som fick tolv prenumeranter.

Självklart så blev Staffan starkt engagerad i skoltidningen och han var också med om att starta Avspark – klubbtidning för Uddebo GoIF. Inte allt men det mesta kom från Staffans skrivmaskin.

Idrottsintresset och skrivklådan kunde han sedan kombinera genom att börja skriva frilansartiklar till Västgöta–demokraten, för att sedemera ta steget vidare till att skriva för Borås tidning. Att det sedan blev sporten på Radio sjuhärad var en ren tillfällighet.

– Syrran hade på en fest hört från en kompis till en kompis om någons kompis som hade fått en förfrågan om att prata sport i lokalradion och berättade sedan detta för mig. Så jag ringde P–G Johansson på Radio sjuhärad och sa att jag ville börja med lokal sport i radion, säger Staffan.

– Kom hit på söndag, fick jag till svar. Åkte in, fick läsa upp resultat och på den vägen är det.

Detta var 1978 och då jobbade Staffan som lärare. En yrkesval som även det gjordes av en ren tillfällighet. För efter avklarad studentexamen så började Staffan på textilföretaget Tefa i Tranemo och satte bland annat fast etiketter på täckjackor.

– Glatta plagg som rasade i golvet när traven blev för hög. En dag så insåg jag att det här inte var något för mig och skickade in en anmälan till Lärarhögskolan.

Efter avklarad lärarexamen fick Staffan samma känsla - att jobbet inte var något för honom. I stället började han på Elmo Calf i Svenljunga och lyfte skinn i tre månader.

– Då ringde man från en skola och frågade om jag kunde tänka mig att rycka in som personlig assistent åt en elev. Jag nappade men fortfarande var det otänkbart att jag själv skulle stå som lärare framför en klass.

Men när en kombinerade tjänst på skolorna i Ambjörnarp och Sjötofta blev ledig så sökte ändå Staffan jobbet och fick det. Och på den vägen är det – nu som mellanstadielärare i Sjötofta.

I dag börjar du sälja din egna bok – Patron och patrask?

– Ja, nu är den äntligen klar. Det tog 25 år från första idén till att den blev tryckt.

Känslan när du var klar?

– Frånsett då när man träffade blivande frun första gången och när barnen föddes, så det där att få hålla i den färdiga boken överträffade allt annat. En helt fantastisk upplevelse.

Och nu då?

– Skall göra något annat men vet inte riktigt vad. Det är bara att gå vidare. Jag har ett jobb jag trivs med och kan kombinera det med att få syssla med mina stora intressen – kan jag ha det bättre?