Kostchef lämnar över

Först tänkte hon bli hushållslärare, Birgitta Larsson. Men det var 1971 och hushållsläraryrket skulle precis göras om och det gick inte längre att bara arbeta med det som i dag kallas för hemkunskap. Det fick Birgitta att tänka en gång till. Det var fortfarande hushåll i allmänhet och kost i synnerhet hon ville arbeta med, därför blev det seminarium för huslig utbildning i Göteborg under två år. Hon lämnade hemmet i Marbäck och flyttade till den stora staden i väster. När hon hade sin examen välkomnades hon tillbaka till Ulricehamn av landstinget som ekonomiföreståndare, som det hette då.

Tänk, det är över 40 år sedan. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Då fanns det inget som hette budget och maten som serverades var rakt igenom svensk husmanskost och alla var glada och nöjda med det. Det fanns inga eller få riktlinjer från Livsmedelsverket att hålla reda på. Att det skulle köras hem kyld mat till samhällets äldre var lika otänkbart som att vi skulle kunna ringa till varandra utan sladdar. Det där sista är reporterns reflektion.

– Jag har fått vara med om många förändringar. Men det är faktiskt roligare nu, än när jag började jobba. Idag är det en utmaning, när vi driver verksamheten som ett företag. Nu pratas det till exempel lönsamhet, det gjordes det aldrig då.

Matinfluenserna dansar in från världens alla hörn och kvaliteten står alltid högst upp på listan i kommunens kök. I dag är Sverige mångkulturellt och det måste avspegla sig på menyerna inom samtliga verksamheter. Det är roligt, tycker Birgitta, att det så många olika faktorer att ta hänsyn till. Tidens tand just nu innebär att laga mat från grunden. Så mycket som är möjligt. Det jobbar Birgitta och hennes kollegor med.

I hennes jobb har det under åren ingått att tänka strategiskt, göra investeringar och utveckla organisationen. Ett exempel på det har varit att erbjuda alla hennes anställda en kockutbildning. Målet har varit att få så många som möjligt att utbilda sig. Hon är nöjd när hon säger att de nu är uppe i 85 procent.

En av de största förändringarna var införandet av kyld mat till de äldre som bor kvar hemma. Det hela debatterades friskt på UT:s insändarsidor och där var folk upprörda och oroliga. Birgitta Larsson tycker ändå att det gick bra. Hon och hennes kollegor förekom det hela genom att informera berörda grupper. Någon storm mot fattade beslut då och då, har det ändå blivit:

– Ja, det har det. Men man lär sig. Jag har aldrig känt att det varit otäckt eller obehagligt. Men stormar går inte att undvika. Det är ju det som är att vara chef.

Nu senast var det kycklingen som importerades från Thailand som orsakade rabalder.

– Ofta slutar det ju med något bra.

Men nu, några veckor in i maj, tar hon sitt sista beslut på kontoret på Höjdgatan. Då väntar hemmet i Tvärred på heltid. Det ser hon framemot. Och vad ska hon göra?

– Jag har inget planerat, ingen resa eller så. Jag är mormor till två barnbarn och jag tycker om att sy, promenera, eller vara i trädgården. Det blir inga problem med sysselsättning. Jag hoppas få en fin fritid och ta dagen som den kommer.

Fest då?

– Haha, näe, det är inget planerat i alla fall. Vi får väl se.