Kajsa slår ett slag för maten

Uppväxt i en bondesläkt där både farföräldrar och morföräldrar var bönder lärde sig Kajsa Nilsson tidigt att uppskatta god och näringsrik mat och dessutom själva känslan i att veta matens ursprung.

När det blev dags för henne att välja till gymnasiet var det mellan en estetisk utbildning och lantbruk som det stod - lantbruket avgick med segern och Kajsa utbildade sig på Strömma. Det var även här som hennes engagemang i LRF började.

– Jag jobbade som avbytare en 5–6 år efter utbildningen men sen gick det inte längre. Det blev för svårt att jobba med djur och samtidigt vara allergisk mot gräs, säger hon.

Hon jobbade både inom förskolan och i olika serviceyrken tills hon slutligen valde att utbilda sig igen, denna gång till kostekonom.

– Jag jobbade både som kokerska och restaurantchef inom det offentliga och kände att en hel del av den mat som serverades var mat jag inte kunde stå för, till exempel råvaror från andra sidan jorden eller halvfabrikat.

Så rent yrkesmässigt lämnade Kajsa Nilsson matfrågorna och kom i stället att ägna sig mer åt ekonomi. Hon började jobba med privatekonomi på Ulricehamns sparbank, men som aktiv inom LRF fortsatte hon att jobba med bland annat mat- och konsumtionsfrågor. LRF har som mål att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka med en procent per år, nu sjunker den i stället med två procent.

– Jag tycker det är uselt att vi producerar mindre än hälften av den mat vi konsumerar. Det är klart att man ska importera mat, men inte i den utsträckning vi gör nu, säger Kajsa.

När hon själv handlar är det i första hand de svenska varorna som hon letar efter. För miljöns skull. För djurens skull och för svensk matproduktions skull i en framtid där den globala efterfrågan på livsmedel förmodligen kommer att öka.

– Jag tror fortfarande på den svenska modellen. Vi har en av de strängaste lagstiftningarna inom miljö- och djurskydd. Sedan brister tillsynen av lagen ibland, och det måste ansvariga myndigheter rätta till.

– Men kan man som konsument lita på att svenskt kött som är så mycket dyrare än irländskt kött till exempel verkligen är så mycket bättre, eller att djuren har det så mycket bättre här?

– Vill man vara säker på att köttet verkligen är producerat, slaktat, styckat och paketerat i Sverige så ska man leta efter SE-märkningen. Sen vill jag inte sitta här och säga att det är sämre överallt utomlands. Men i Sverige använder vi ju inte hormontillsatser och vi ger inte djuren obegränsade mängder med antibiotika, så på det viset är svensk mat, trygg mat.

– Visst kostar det med djurskydd och miljö, det gör det, men en av anledningarna till att det skiljer så mycket i pris mellan svenskt och utländskt kött är även att handlarna vet att de kan få mer för det svenska och höjer priset, men den höjningen kommer inte matproducenten tillgodo och det är ju lite surt, säger Kajsa Nilsson.