Biskopen på besök i Ulricehamn: ”Kyrkan bör vara en tydlig i samhällsfrågorna”
UT får en knapp halvtimmes intervju med Åke Bonnier, biskop i Skara stift. Pratstunden ligger inklämd mellan hans olika besök under den pågående visitationen av Redvägs kontrakt.
Först får du förklara vad visitation är.
– Det ingår i en biskops formella uppdrag, som alltså innebär att man ska visitera församlingarna i stiftet. Visitationen är en tillsynsfunktion. Förutom att genom besöken bilda mig en uppfattning om verksamheten är uppgiften att försöka stimulera, främja en utveckling av verksamheten.
Vad har du fått för intryck så här långt?
– Min bild är att gudstjänstlivet i Ulricehamnstrakten blomstrar.
Annars är frågan om tomma kyrkor numera ständigt aktuell, både i stad och på landsbygd. Vilka lösningar ser du på denna problematik?
– Det finns ingen generell lösning. Framför allt bör man samtala om detta i församlingen. En fråga att ta ställning till är var gränsen går då det inte längre är meningsfullt att pumpa in stora summor för uppvärmning och underhåll av en gudstjänstlokal som knappt används.
– I sammanhanget kan jag konstatera att det finns människor som tycker platsen för gudstjänsten är viktigare än själva gudstjänsten. Jag önskar det vore tvärtom.
Är det någon fråga som du ser som särskilt viktig, som du ”brinner för”, i din roll som biskop?
– Vikten av samtal, av dialog. Det öppnar för möjligheten att påverka och låta sig påverkas. Exempel på detta kan vara i kultursammanhang. Film, konst, musik och dans, för att ta några exempel kan vara verktyg i detta sammanhang. Jag ser gärna att kyrkan kan öppna upp sig mer inom detta område. Gärna vara lite provocerande.
– Konstens uppgift är bland annat att ställa frågor. Och jag tror det kan vara nyttigt att brottas med en del av de frågor, som konsten ställer. En förutsättning är dock att vi då utgår ifrån de tre V:na, som står för Vi Vet Varför. Alltså, inte konstnärlig spekulation för sin egen skull, utan för att den fyller syftet jag nyss nämnde.
Det jag närmast tänker på då du pratar om detta är fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, som gjorde den uppmärksammade utställningen Ecce Homo, Se människan.
– Den skulle kunna vara ett exempel på vad jag menar. Ibland kan det vara bra att tvingas tänka i nya banor. Vi i kyrkan sitter inte inne med hela sanningen, vi har ingen färdigpaketerad lösning. Jesus talar heller inte om någon färdigpackad lösning, Jesus talar istället om vägen, sanningen och livet. Alltså om en process.
Kyrkans roll i dagens och framtidens samhälle, hur ser du på den?
– Att än mer finnas i människors vardag, i direkta möten. Vi ska kunna vara en tydlig samtalspartner. Att vika två platser i de kommande nya församlingsråden för unga människor kan också vara ett sätt att utveckla organisationen. Det blir samtidigt ett sätt att sända signalen till yngre människor att de behövs och även har en given plats i kyrkans arbete.
Ibland sägs att kyrkan är allt för försiktig då det gäller att ta ställning i samhällsfrågor. Din uppfattning här?
– Kyrkan beskrivs som snäll och varm, vänlig och tröstande. Och det är inget fel med den beskrivningen. Men kyrkan är och bör vara mer än så.
– Vi måste våga vara en tydlig röst i olika samhällsfrågor. En röst som står för något. Evangeliet får politiska konsekvenser. Inte partipolitiska, men politiska. Som ett exempel skulle kyrkan lokalt kunna bjuda in lokala politiker till paneldebatt för diskussion om olika aktuella samhällsfrågor.
– Samtidigt, kyrkan är inte en förening vilken som helst. Vi är människor som delar en tro på Jesus.
