Att hamstra eller inte hamstra?

Plötsligt har sambon ändrat inställning från "Jag sätter aldrig min fot på GeKås!” till ”Man kanske skulle åka till Ullared ändå –när det inte är så mycket folk, alltså?” Vadan denna kovändning? Har han inspirerats av grannpappan, som varit i Ullared flera gånger och kommit hem med både livet och imagen i hyfsat behåll? Eller har han hört om GeKås stora, välsorterade teknikavdelning? Säga vad man vill om killar, men hägrar något med: Sladd, fjärrkontroll eller batteri så skärps uppmärksamheten. Jag hatar egentligen att befästa könsfördomar, men det finns tekniknördar, oftast manliga, som lägger ut på Youtube hur de packar upp sina teknikprylar, enhet för enhet, ur den Net on Net-doftande frigoliten. Vad är vitsen med det?

Jag är inte bättre själv. Jag är kvinna och älskar att på tjejers sätt, om man återigen ska vara fördomsfull, gå i en butik med fyndradarn på. Många killar har nog frågat sig: Vad är tjusningen med att sitta fyra tjejer i en bil ner till GeKås för att fynda bullformar och plastfolie? Min hobbyteori är att det, förutom att det är ett trevligt fenomen, härstammar från neanderthalarna. Kvinnorna var de som samlade rötter och annat ätbart, som kunde lagras i grottan under vintern. Dessa håriga kvinnor gladde sig nog åt de fynd de gjorde.

I dag är inte fyndandet lika livsavgörande, men adrenalinet höjs när man kommer över rätt sak till rätt pris. Där har vi svaret på varför jag fyndar och bunkrar förbrukningsvaror som om kriget är i antågande, tänker jag och tittar ner i mitt centrallager för hygien som hyser: Fem topsförpackningar, schampo och balsam som skulle kunna hålla hela Ulricehamn hårfagert i ett år samt tjugofyra deodoranter. Fyllda förråd gör mig trygg, men invaggar mig i en falsk säkerhet. För vad hjälper det i krig att jag är säker under armarna? Krisen i Ukraina blir ju inte mindre för det.

På kvinnligt vis blev jag lite för ivrig över sambons antydan om att eventuellt följa med till GeKås och ville genast boka ett datum. Då fick jag veta att jag skulle stilla mig. Han hade inte lovat. Och det måste vara lågsäsong och så gott som folktomt. Därför kan jag inte heller lova något i dagsläget. Men när det blir fred på jorden svär jag på att sluta bunkra: Hårtoningar och deodoranter i alla våra garderober.