Anna-Clara Ringnes jobbar för bättre äldreomsorg

Vi börjar med efternamnet. Utvecklingsledare Anna-Clara Ringnes på Tranemo kommun är född och uppvuxen i Gånghester. Men när hon helt oplanerat hamnade på Hulta sjukhem som sjukvårdsbiträde, efter att ha tjatats dit av sin syster, fastnade hon för verkligheten i omvårdnadsvärlden. Att få ta hand om sjuka, eller äldre i behov av vård, är en ynnest säger hon och strålar med hela ansiktet. På Hulta sjukhem fick hon jobba med en grupp andra, väldigt engagerade och ambitiösa medarbetare som bara ville göra vården bättre och bättre hela tiden. Efter en tid kom hennes chef och stack några papper i handen på henne. Sök till sjuksköterska. Anna-Clara hade läst språk på gymnasiet och tänkte sig en framtid ute i stora världen som till exempel reseledare, men tänkte om, sökte och kom in. Under sin utlandspraktik hamnade hon i Norge. När praktiktiden var över fick hon och hennes kompis erbjudande om att stanna kvar. Två jobb var lediga. Ett som lät lite roligare än det andra, så de båda drog lott. Anna-Clara drog nitlotten. Trodde hon. Det visade sig vara ett chefsjobb på en tämligen nyöppnad avdelning för människor med särskilt svår epilepsi.

Efter en tid träffade hon mannen i sitt liv. Stein, som gick på skogshögskolan i staden. Han bar efternamnet som för tankarna till ett norskt öl. Tillsammans fick de Stine och när väl hon var välkomnad till den norska världen, började Anna-Clara längta hem.

Väl hemma i Gånghester, med ett barn och importerad man, började hon jobba i Trandareds kommundel, Borås, som sjuksköterska. Efter en tid fick hon erbjudande att ta jobbet som chef för sjuksköterske- och rehaborganisationen.

– Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på, men jag sade, att det kan jag väl.

Och fick lite ont i magen på kuppen. I halsgropen satt hjärtat och bultade. Vad hade hon gett sig in på?

Men:

– Jag ser det som att jag samlar på erfarenheter. Ibland önskar jag att jag var lite mer målmedveten, men när det kommer en chans, tar jag den. Sedan jobbar jag så hårt som möjligt, för att det ska bli så bra som möjligt. Så var det med jobbet i Tranemo. Först var det ett projekt som handlade om utveckling. Det lät lockande och som en rolig utmaning som återigen kunde få hjärtat att börja bulta, efter några år på samma ställe. Folk undrade hur det skulle bli att pendla så långt. Idag konstaterar Anna-Clara att en halvtimme på en fin väg inte är något problem. Tvärtom. Det är en chans att hämta andan lite grand och vara ensam med de egna tankarna.

Det var år 2009 och Anna-Clara är fortfarande kvar. Idag är hennes titel utvecklingsledare. Arbetsuppgifterna ter sig som något splittrade för den oinvigde, något som Anna-Clara är medveten om. Men för henne innebär det bara ytterligare utmaningar som hon tar sig an. Hon var till exempel med och vidareutbildade all äldreomsorgspersonal i kommunen under förra året. Det handlade om värdegrundsfrågor och tillsammans med en kollega och Tranemobaserade teatergruppen Smylja satte de ihop en teater för att sätta fingret på de frågor som äldreomsorgspersonalen kommer i kontakt med varje dag. Anna-Clara är stolt över just det där arbetet, för det blev riktigt bra.

Projektet är inte på långt när avslutat. Värdegrundsfrågor är alltid aktuella.

– Den typen av frågor måste ständigt diskuteras. Nu är ett av hjärteprojekten att göra Solbackens trygghetsboende i Länghem till en fantastisk plats där alla faktorer för en frisk ålderdom, stimuleras. En frisk ålderdom är direkt avhängig av gemenskap, psykisk stimulans och fysisk aktivitet, säger hon. Alla dessa behov ska kunna tillfredsställas på Solbacken i framtiden.

– Jag har bestämt mig för att det ska bli riktig bra och jag är beredd att jobba hårt som sjutton för det. Det ska bli jätteroligt!