Allt var intealls bättre förr

Med stigande ålder och erfarenhet är det lätt att fastna i den gamla klyschan om att allting var bättre förr. Varför vet jag inte. Själv retade/retar jag mig otroligt mycket på dem som under stundom hänger sig att klaga på dagens skeenden och gång efter annan påpekar att det som var förr minsann var bättre.

Visst, vissa saker kan man tycka ha spårat ur och den rätten måste man kunna få ha, men att det ska vara så förbaskat svårt att uppskatta det som sker och görs i nutid begriper jag inte.

Ett för mig närstående exempel är den bevakning som UT:s vikarierande sportjournalist Jonas Emtervall stod för i samband med förra veckans Vasalopp. Ett synnerligen väl utfört arbete som han ska all heder av. Förmodligen den bästa Vasaloppsbevakning som UT någonsin presenterat.

Detta sagt/skrivet av en som gjort en och annan repa som svettig reporter mellan Sälen och Mora.

Nog med beröm för detta. Nu till avdelning gnäll och kritik.

I kväll är det final i årets melodifestival. För första gången på ett antal år utan Ulricehamnsknuten inblandning. Ingen Ubeda, ingen Örn från skrivarlyan och inte heller något State of drama på scenen. Däremot Kempe-många bidrag från Vårgårda-Fredrik som dominerar årets finalfält med fyra bidrag.

Okej då, nu kommer det: Årets finalupplaga är väl inte den starkaste man sett. Snarare tvärtom. Är det någon av låtarna som ni läsare utan uppspelning kan nynna så där på rak arm? Trodde inte det.

Och inte nog med att årets låtar inte direkt fångat en som en stormvind, hela mello-cirkusen åkte på en blåsning när kollegorna på sjuhärdsradion avslöjade att en robot vid tidigare omröstning kan ha spelat en avgörande roll. Den hjälpen skulle State of drama ha behövt om de skulle haft en chans att nå scenen på Friends arena i kväll. Har man tagit fan i båten gäller det att ro(boten) iland också.

Jag tror det kommer att stå mellan två tjejer: Sanna Nielsen och Ace Wilder. Det förstnämnda bidraget är väl ingen högoddsare, men pass upp för fröken Wilder från Florida, hon kan ha ett Ace i rockärmen...

Slutligen så närmar sig golfsäsongen med stormsteg. Redan finns sommaröppna greener i grannskapet. För vissa UnGK-spelare har förra säsongen knappt tagit slut. Det blev inte många veckors uppehåll för herrar Kåwestam, Emilsson, Andén med flera som i stort sett hela vintern kajkat runt i jakt på spelbart underlag.

Själv ska jag plocka fram bagen och se om det ligger några kvarglömda bananer eller liknande i de djupa bagfickorna.

Ha det!