Jubilerande präst tänker på livet

Per Jonstoij fyller 50 år den 7 mars. Det ska han fira med öppet hus för arbetskamrater, församlingsbor, släkt och vänner i Tvärreds församlingshem. Han konstaterar att han låter lite pessimistisk när han pratar om hur det känns att fylla 50 år:

– Min pappa dog i höstas och nu är man äldst i släkten vilket innebär att det kan vara min tur att dö nästa gång. Alltså vem som helst kan ju dö när som helst, så det kanske är lite grovt uttryckt. Men det har gjort att jag har blivit mer och mer tacksam för det liv jag lever.

Dessutom håller kroppen på att förändras, den orkar inte lika mycket, men det får man kompensera med sömn, konstaterar Per. Och för att hålla sig i form så tränar han mycket.

– Jag är lite av en periodare när det gäller idrott, men nu har jag tränat för att åka Vasaloppet och jag har gått ner sex kilo sedan i höstas. Dessutom så har jag ett sådant yrke där jag träffar mycket folk och fikar mycket, och säger man inte nej så lägger man på sig.

Så sedan i höstas har han rullat åtskilliga mil på sina rullskidor, gått med stavar i skidbacken, sprungit och åkt skidor.

Per har jobbat som präst i Tvärred sedan 1993. Då hade han och blivande hustrun Susanna varit en period i Norrland och senare i Vänersborg. Men Per ville närmare föräldrahemmet i Borås och när det dök upp en tjänst i Sexdrega samt en i Tvärred, beslöt han sig för att söka. Nu är det 15 år sedan och Per är fortfarande kvar.

– Det är snälla, bra och trevliga människor här, därför har jag stannat.

Att bli präst var ingen självklarhet för Per. Det var ett beslut som växte fram, berättar han. Under gymnasietiden mognade barnatron och Per tänkte tanken ”tänk om jag kunde bli präst?”, men till skott kom han inte förrän han hade jobbat några år som lärarvikarie. Han sökte in till universitetet i Uppsala och började läsa teologi. Där kände han sig inte helt hemma, antagligen på grund av att han kom från en vanlig arbetarfamilj utan inslag från den akademiska världen. När han får frågan om han någonsin ångrat sitt yrkesval svarar han:

– Nej, det har jag inte. Men jag har haft funderingar på om det här yrket är rätt för mig. Det tror jag att alla gör vid något tillfälle under sin karriär och det är nog bra om man gör det, att man inte för ängslig för att ägna sig åt ett sådant tankeexperiment. Människan förändras i sitt liv och den egna synen på livet förändras också.

– Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag tycker fortfarande om samtalet och att jobba med människor. Hade jag inte jobbat som präst hade jag antagligen gjort något annat där jag hade fått träffa människor.

Vad gör du om tio år?

– För det första hoppas jag att lever då. Sedan hoppas jag att jag då har mer tid för min familj, att jag har tid att läsa och att jag fortfarande motionerar, fast på ett mer njutbart sätt än jag gör i dag.