Psykosocial arbetsmiljö
I dag har jag och en klass pratat om den psykosociala arbetsmiljön. Helt enkelt allt som rör hur man blir behandlad som person av sina arbetskamrater och chefer samt graden av stimulerande och varierande arbetsuppgifter.
Allt låter väldigt fint på pappret men som de flesta av oss vet kan verkligheten många gånger vara annorlunda. Alla människor känner sig inte automatiskt trygga på sin arbetsplats och blir inte alltid väl behandlade. Tyvärr finns det någon genetisk defekt som gör att vi fungerar helt enkelt inte med alla de personer vi har omkring oss. Men å andra sidan har vi sociala regler som ska förhindra att någon råkar illa ut. Regler har ju dock en tendens att inte alltid följas, eller hur?
Vi pratade om skillnaden mellan skolan och arbetslivet. Som ungdom finns det instanser inom skolan som man kan vända sig till om man känner sig utfryst eller mobbad. Visserligen finns det kanaler även för vuxna på sina arbeten att pålysa en dålig situation, men jag tror att det är svårare för en vuxen person att säga: Jag är utfrusen, jag är mobbad. Sedan är det under all kritik att en sådan situation ska kunna uppstå, att vuxna mobbar överhuvudtaget.
Att alla ska kunna acceptera och respektera varandras olikheter är nog för mycket att drömma om ....
