Mamma
I söndags blåste jag till Frillesås. På vägen dit vid en vägkorsning såg jag vad jag tror var mor och dotter. De kramade om varandra och dottern nådde upp till sin mamma ungefär vid nyckelbenet. Hon lutade kinden mot mammans bröst och tittade bort mot någonting. Mamman höll sin dotters huvud mot sig med ena handen. Dottern såg ledsen ut.
En ögonblicksbild som har etsats sig fast på min näthinna. Det såg så sårbart ut, så tryggt, så härligt även om det förmodligen fanns en ledsam anledning bakom kramen. Visst är mammor speciella och om allt står rätt till i världen också den ultimata tryggheten. De skrattar med oss, torkar våra tårar, ligger sömnlösa när vi är ute och röjer på nätterna, och stolta när vi lyckas med både stort och smått.
Vi borde krama våra mammor oftare därför att vi vet ju aldrig när vi får chansen igen.
//P.