Hånfulla kommentarer

Har ni inget bättre att skriva om? Nu måste det vara nyhetstorka. Så brukar det låta.

Och visst gör vi felbedömningar ibland men de ovan nämnda hör inte till den kategorin. Jag vågar lova att just dessa artiklar var lästa av många. Verkligheten i Ulricehamn består av servettbränder, vedstölder och kulturellt viktiga möbler i stadshuset.

Apropå kommentarer innehöll en av dem en sådan där modern förkortning som får mig att känna mig gammal.

"FTW"

Tack och lov finns det bra ordlistor på nätet för obildade tölpar som mig som inte följer med sin tid. Jag är till och med så bakåtsträvande att jag inte gillar den typen av förkortningar.

I alla situationer på nätet, mail som chat, använder jag vad jag kallar vanligt språk. Delvis är det nog en yrkesskada. Vi journalister får lära oss att skriva ut alla förkortningar, eftersom dessa annars hindrar flytet i läsningen.

Men jag tycker också att språket räcker till ändå. Jag känner inget behov av dem. De blir bara en markör, ett kitt som markerar en gemenskap och ett utanförskap. På samma sätt som jurister eller läkare slänger sig med fina ord.

En del använder till och med överstrykningar, skriver ett ord som de egentligen menar men som för att markera att de egentligen inte får säga så gör de en överstrykning.

Jag ryser.

Men jag är fortfarande på upptäcksfärd i den världen så vad vet jag.

I dag har jag varit på en liten kurs med räddningstjänsten där jag har fått lära mig mer om hur de arbetar. Vi talade också lite om vad vi förväntar oss av varandra och hur vi ska agera när det sker bränder och olyckor. De vill göra sitt jobb så bra som möjligt och vi vill få ut information om vad som har hänt så snabbt som möjligt. Intrycket var att media och räddningstjänsten ändå möts på ett bra sätt i sina båda uppgifter här i Sjuhärad.

Fick bekräftat att januari har varit en ovanligt lugn period i Ulricehamn. Det verkar överhuvudtaget ha varit få brott, olyckor och bränder än så länge i år.

Jag blev lite nostalgisk också. Jag gjorde min civilplikt som brandman med efterföljande praktik på en brandstation i Göteborg. Och för en ung kille är det som att få förverkliga en barndomsdröm. Att få släcka riktiga bränder, åka riktig brandbil, gå in i brinnande hus och klättra på höga stegar. Var kommer dom där barndomsdrömmarna ifrån? Är det pojkböckerna, filmerna eller kanske media?

Stannade upp i går kväll för några sekunder också. Det är fantastiskt när det händer, när man lite oväntat bara stannar till och tittar på snöflingor som glittrar i ljuset av en gatlykta någonstans på Boråsvägen klockan halv elva en vardagskväll.

Det kan jag rekommendera.