Henrik Erickson: Vädersäkrade spotifyresor till skolan gör många barn en otjänst
Nästan varje morgon strax efter klockan åtta vandrar jag och min dotter Nygatan fram, för att ta oss till Bogesundsskolan. Vi navigerar mellan höstlöv och hundskit. Pratar lite om dagen. Jag tycker ofta att vi kan röra på benen lite snabbare. Hon tycker att vi stressar.
En förändring som varit tydlig över tid är att Nygatan har blivit allt mer tyst och folktom. Det susar förbi en och annan svart SUV och trafiken verkar vara mer intensiv från norr än från söder, in till den lilla parkeringsfickan nedanför skolan.
Tyst och folktom ska läsas som tom på barn som rör sig på väg till skolan, till fots eller per cykel. Under de tio år som jag nu har vandrat vägen med barn har den förvandlats från pladder och liv till tystnad och tyngre trafik. Det går 450 barn på Bogesundsskolan, alla börjar 8.30 – men det märks knappt i gatubilden.
Förra året var frågan om barns väg till skolan i medias rampljus under några veckor. Initierat av en debattartikel i DN undertecknad av företrädare för en rad ganska tunga organisationer. Här fanns en representant för Trafikanalys, universitetsforskare kring fysisk aktivitet, någon från Statens väg- och transportforskningsinstitut och verksamhetschefen för Generation Pep.
”Sluta skjutsa barnen till skolan – hälsa går före rädsla”, var rubriken på debattartikeln. Den tar sin grund i en rapport från världshälsoorganisationen WHO, som slår fast att aktiva skoltransporter (gång eller cykel) är ett av enklaste sätten för oss i Västvärlden att mota bort en del av ohälsan som beror på fysisk inaktivitet hos skolbarn.
I Sverige är det färre än 20 procent av skolbarnen som uppnår den rekommenderade dagliga dosen fysisk aktivitet på 60 minuter. Och andelen sjunker. Själv sätter jag mig inte på några höga hästar med barnpromenaden till skolan för vi bor löjligt nära. Vi har också medelklasslyxen att kunna skjuta lite på morgonstarten och slinka in på jobb och skola vid 8.20. Men att låta barn naturligt utsättas för rörelse, väder, vind och lite motstånd i vardagen är bra.
För några år sedan var trafiksituationen både vid Bogesundsskolan och Ulrikaskolan i fokus i UT. Det var kaos i parkeringsfickan på Nygatan och nedanför Ulrika byggdes avsläppningsplatsen för bilar ut på grund av stor morgontrafik.
Det paradoxala med ett ökat bilskjutsande till skolan är att just det spelar helt fel sett till den största anledningen att vi oftare låter barnen åka bil. Det som de flesta anger som skäl till att skjutsa, även korta sträckor, är att skydda barnen. Ökad biltrafik kring skolor är dock den största olycksrisken för barn på väg till och från sin utbildningsplats.
Med den planerade bostadsbyggnation, och plan för skolstruktur, som finns i Ulricehamn så talar mycket för att barn framåt kommer att förflytta sig minst lika långa sträckor på väg till och från skolan som idag. Från Brunnsnäs till Lövåsen, från Skottek till Bergsäter.
Om vi föräldrar försöker uppmuntra till mer rörelse och kreativa upplevelser på väg till och från skolan – så får kommunen ta på sig att skapa säkra gång- och cykelmiljöer för de stråk där barnen ska röra sig.
Kan det vara en deal?