Teater – ett intresse som spelar roll

En halvtimme före föreställningen tar sin början är det fortfarande tomt på Parkteaterns publikplatser. Det är långt ifrån tyst. På scenen står runt 30 skådespelare i en ring. De värmer upp med lek, skratt och sång.

"We all know the muffin man" sjunger de högt samtidigt som de klappar takten och studsar omkring.

Om bara 25 minuter kommer stämningen att vara betydligt mer fokuserad.

Peter Sader ställer sig vid ett av insläppen vid 17.40, när det är dags för publiken att ta plats. Det är ett bättre sätt att fördriva de sista minuterna än att vara rastlös tillsammans med de andra i "logen", tycker han.

Varken Elsa Geeraedts, Alexander Keller, Peter Sader eller Melina Benett Paukkonen har tidigare deltagit i någon teateruppsättning av den här kalibern. På olika sätt fick de höra om att Kulturföreningen Tåget i Borås skulle ha audition, åkte dit och blev antagna.

– Vi har repat sedan i januari, konstaterar Alexander.

– I början var det en–två gånger per dag. Mot slutet blev det varje dag, berättar Melina.

– Förutom repetitionerna har det varit mycket jobb med andra saker, som marknadsföring och rekvisita, säger Alexander.

Pendlandet mellan 0321-området och Borås har kostat på.

– Det har blivit några sena nätter, man har varit hungrig och utsliten, säger Elsa.

Inte en dag har de ångrat engagemanget. De betonar flera gånger hur bra de trivs med övriga gruppen.

Att gemenskapen är god märks tydligt. De runt 30 skådespelarna är mellan 10 och 44 år men har hunnit bli ett sammansvetsat gäng.

Minstingen Wilma Väliluoto går förbi och sträcker spontant fram handflatan för att ge Alexander, en "high five".

Kvällens föreställning är den tionde av 15 denna sommar. De inblandade börjar kunna sina grejer nu, exempelvis den stränga regeln att alla håller koll på sin rekvisita och inte rör någon annans.

– Det ser ut som kaos men alla vet var allt är, intygar Alexander.

Redan tre timmar före föreställningen är de flesta på plats. För att byta om, sminka sig och bara hänga med de andra. Det kan vara idé att se över sin rekvisita.

– Mina byxor har spruckit några gånger, säger Peter. Men än så länge bara under rep och inte under någon föreställning.

För dylika missöden finns en symaskin redo i det trånga, lätt svettdoftande omklädningsrummet. Eller som Elsa säger – "mysig och illaluktande".

Efter att ha avverkat ett antal föreställningar tillsammans är stämningen något mer avslappnad än inför premiären. Då var det betydligt tystare bland deltagarna minuterna före föreställningens början.

– Då hade det också varit lite panik på genrepet där inte alla scenbyten satt, säger Alexander.

– Sedan gick det väldigt bra på premiären, säger Melina.

– Då var vår regissör nöjd för första gången, fyller Elsa i.

Det hör inte till vanligheterna, avslöjar Ulricehamnskvartetten. "Ni kan bättre" har såväl före som efter premiären var ett stående uttryck.

Kommande vecka är det dags för de sista föreställningarna för sommaren. De långväga deltagarna må tycka att det är skönt att slippa pendlingen men värre blir det att ensemblen splittras.

– Det är jättesorgligt, säger Elsa.

– Vi har varit lediga några enstaka dagar och då har det känts som om något har saknats. Det har varit tomt och tyst, säger Alexander.

Att det senaste intensiva halvåret har gett mersmak råder det inget tvivel om. Inte bara har de fått scenvana, utan också en rejäl inblick i vad det innebär att göra teater. När publiken ser skådespelarna agera så har de inte ens sett hälften av allt jobb som har med produktionen att göra.

Ensemblen har delat på ansvaret kring bland annat marknadsföring, rekvisita och kostym.

– Jag kom med i scenografigruppen. Jag tänkte "jag kan ju inte bygga någonting", men det kunde jag. Jag är lite stolt över mig själv, säger Elsa.

Köerna utanför Parkteatern har börjat sina. Peter Sader har kontrollerat många biljetter. Regissören Jonas Zughaft kommer ner till undervåningen där en stimmig grupp uppmanas att tänka på ljudnivån av de äldre i sällskapet.

Snart är det allvar. Regissör Zughaft har fått den senaste uppdateringen om publiksiffran:

– Nu är vi uppe i 186, säger han.

Sorlet avtar.

Föreställningen kan börja.