Skogsexperten föreläser om framtidens skogsbruk i Sverige

Debattens vågor går höga om det svenska skogsbruket. Vad ska skogen användas till och vem ska bestämma över det? Och vilka värden ska prioriteras? Det är två frågor som ofta är på bordet.

En som har livslång erfarenhet av det svenska skogsbruket är dalmasen Leif Öster. Dels som skogsägare och egenföretagare inom naturturism hemma i Dalarna. Men han har också en gedigen karriär inom Domänverket, Assi domän och Sveaskog bakom sig. Han har även erfarenhet som sakkunnig i skogsstyrelsens sektorsråd och regeringens programråd för nationellt skogsprogram.

Med sin erfarenhet och kunskap i ryggen syns han i många sammanhang, där han vill ge en bild av vad han anser behöver göras för att utveckla det svenska skogsbruket.

– Alla som debatterar vill se ett smartare och mer lönsamt skogsbruk. Men i skogsdebatten förutsätts att allt ser lika ut över hela landet och där har skogsbruket gått fel, när man presenterar en standardlösning för hela landet. Så fort man har en avvikande uppfattning från denna anses man vara konfliktsökande och polariserande, säger Leif Öster.

Leif Öster pekar bland annat på att vi i södra delen av Sverige har en mycket större andel små skogsägare än längre norrut och att de skulle gagnas av att få göra mer som de vill.

– De flesta som äger skog är nog överens om att de vill lämna sin skog i ett bättre skick än när de själva tog över. Man vill kunna göra ett generationsskifte eller sälja skogen.

En knäckfråga är hur det ska gå till att bevaka både ekonomiska intressen och naturvärden. Leif Öster ger exempel på en möjlig väg framåt.

– Tidigare fick skogsbrukaren bra betalt för en slutavverkning. Men nu kan det löna sig bättre att låta en del av skogen stå. Om du istället behåller hälften på rot och tar upp luckor, så kan du få en helt annan kalkyl än vid slutavverkning, då kostnader för saker som markberedning och röjning kommer som ett brev på posten.

Han berättar att Sveaskog just nu håller på med ett test i Tiveden med hyggesfritt bruk, och de siffror som kommer därifrån ser enligt Leif Öster lovande ut.

Han pekar också på att vi i Sverige har ett tusental virkesköpare, som alla i princip har en och samma produktionsmodell. Tall, gran, björk och övrigt bränslesortiment är det som efterfrågas. De andra sexton trädsorter som växer i stora delar av landet är det ingen som frågar efter, enligt Leif Öster.

– Om en skogsägare istället skulle köpa ett eget mobilt sågverk, för säg etthundratusen kronor, och såga upp etthundra träd, så skulle maskinen vara betald.

Ekonomiska- och naturvärden ska väga lika i det svenska skogsbruket. Men i Skogsstyrelsens nyligen publicerade rapport Levande skogar, som är en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet och miljötillståndet i skogen, framgår att miljömålet för Sveriges skogar inte kommer uppnås med dagens åtgärder.

Man talar i rapporten om ”Förlust av naturvärden som inte kan återskapas inom överskådlig tid”. En förklaring som läggs fram är de starka ekonomiska drivkrafter som styr mot ett produktionsinriktat skogsbruk. Samtidigt finns det svaga eller obefintliga ekonomiska drivkrafter att lyfta fram andra värden i skogen.

Skogsstyrelsen lägger nu därför fram ett förslag till en ny affärsmodell där det ska kunna vara ekonomiskt lönsamt för skogsägaren att bevara och utveckla biologisk mångfald.

Den här utvecklingen belyser även Leif Öster. Han menar att det finns många duktiga skogsägare som tar ansvar och tar naturhänsyn, trots att det inte är ekonomiskt fördelaktigt, men att det hittills varit bättre ekonomi i att bara göra precis så mycket som lagen kräver.

Han pekar också på en annan viktig kunskap som måste lyftas fram för att främja skogens naturvärden.

– 2,5 procent av våra skogar har höga naturvärden. Grundproblemet är att det inte är känt vilka detta är. Därför är det oerhört puckat att lägga ner inventeringen av nyckelbiotoper.

– Bara under vårt samtal så går det skördare här i Dalarna och tar ner urskog. Vi måste börja med att ta reda på var dessa skyddsvärda 2,5 procent finns. Sen får vi fortsätta att fundera på hur vi ska återställa de marker som är förstörda.