"Sänk farten och öka uppmärksamheten"

– Det värsta jag varit med om var borta vid Nittavägen, en personbil hade krockat med en älg. Hela vindrutan var krossad och taket intryckt. Det satt två vuxna och två barn i bilen och de var blodiga och skitiga allihop och de skrek. Det var blod överallt. Det var fruktansvärt.

Nu var det mest älgens blod och familjen klarade sig. Men upplevelsen lever kvar.

Olof Appelbäck är en av fyra som ansvarar för ett område kring riksväg 40 från Ulricehamns västra kommungräns till en bit öster om Tolkabro. När det sker en viltolycka i det området ringer polisen Olof, som sedan oftast får åka ut till platsen.

Han ska först lokalisera olycksplatsen, vilket inte alltid är det lättaste, för att sedan försöka hitta viltet. Om viltet är dött återstår rapporteringen, om det är skadat och han hittar det, avlivar han det själv. Om eftersök krävs ordnar han det, tar kontakt med markägare, jakträttsinnehavare och eftersöksekipage. Om viltet inte hittas räknas det som oskadat, om det hittas skadat avlivas det. I vilket fall ska Olof sedan rapportera in vad som hänt.

Uppdraget innebär en sorts ständig jour. Under 2010 ringde polisen vid fjorton tillfällen och varje tillfälle innebär arbete, resa och pappersarbete. Ersättningen är symbolisk.

Varför gör han då detta?

– Framförallt är det ju för att jag inte vill att djuren ska ligga och lida, sedan är det väl jaktintresset också.

Han vill betona vikten av att bilister är uppmärksamma och inte bara stirrar på själva vägen, utan även åt sidorna. Att inte köra för fort är självklart, sedan går det även att försöka vara uppmärksam på farliga platser och farliga tider på dygnet.

Han tar backen ner mot Nice Inn som exempel. Nu på vintern sker det många viltolyckor där eftersom viltet söker sig över vägen ut på halvön på andra sidan, där det finns mycket mat.

Vägen in till Äspered och sedan in till Nitta är andra riskområden där det kan passera vilt.

Maj, juni är en tid året då mycket vilt är i rörelse, under brunsten på hösten likaså samt när det är snö och kallt. De flesta olyckor sker vid gryning och skymning.

Om olyckan skulle vara framme tycker Olof att alla ska ha markeringsband med sig. Sådant finns gratis på bilprovningen. En korrekt utmärkning av olycksplatsen underlättar hans arbete mycket och minskar djurens lidande. Även om man inte har markeringsband med sig måste man ändå märka ut olycksplatsen, kanske med en gren, lite gräs eller vad som helst.

Han tar upp ett skräckexempel på en bilist som rapporterade in olyckan först när han kom fram till Stockholm, och då bara kunde säga att det skedde efter en sjuttioskylt mellan Borås och Ulricehamn.

I grunden handlar det ju om att förkorta djurets lidande.