Oro hos personalen på Hester
En omfattande ombyggnation av Hester i Ulricehamn är inne i slutskedet.
UT träffar några ur personalen för att prata om hur ombyggnaden påverkar verksamheten vid äldreboendet samt hur de ser på den process som är igång.
– Planer tas fram bara för att senare ändras. Och så tar utvecklingen en annan riktning. För oss innebär det oro men också svårigheter i det dagliga arbetet.
De anställda väljer att framträda anonymt. Det gör de av oro för eventuella repressalier från arbetsgivaren.
De berättar vad som hände för några veckor sedan, efter en kort insändare i UT med kritik gällande verksamheten vid Hester.
– Chefen ifrågasatte och undrade över vem som hade skrivit den, berättar de.
Händelsen visar att det finns fog för oron. Trots det väljer de att nu berätta. De företräder flera av de övriga anställda vid Hester. Många mycket kritiska till hur förändringarna görs:
? Minskning av korttidsplatser.
– Vi ser att det är ett hårt tryck på dessa platser. Samtidigt får kommunen betala hög dygnskostnad för medicinskt färdigbehandlade patienter.
– Det är en jättebrist på korttidsplatser. Det händer att biståndshandläggarna överväger dubbelbeläggning i rummen.
? Politikernas roll
Det politiska beslutet att minska antalet korttidsplatser är de anställda mycket kritiska till.
– Vi ifrågasätter om det är rimligt att låta fler flytta direkt hem. Med det följer hårdare krav på att anhöriga ställer upp. Vi ifrågasätter också om det är rimligt att flytta ut rehab till de boendes hemmiljö.
– Kommunen måste inse att det är brist på boenden, framför allt demensboenden. Det är inte alla anhöriga som kan/har möjlighet att ta ett ökat ansvar för vården.
? Bristande delaktighet
Inför ombyggnationen bildades en byggrupp, där anställda ingick. Tanken var att det skulle skapa delaktighet.
– I gruppen planerades utformning av den nya anläggningen. Men i slutskedet splittrades den. Beskedet nu var att man tänkte sig en helt annan lösning. Många var väldigt arga över detta, men någon egentlig förklaring fick vi inte.
? Kostnaden
– Alla ändringar som hela tiden görs i efterhand kostar pengar. Intrycket man får är att det inte finns någon sammanhållen planering. Det kommer nya besked, tidigare beslut om var man ska jobba ändras. Man borde haft en bättre planering innan man satte igång med en så omfattande ombyggnation.
– Exempelvis var det först tänkt att sjukgymnasterna skulle ha sina arbetsrum här. Men sedan gick inte det. Istället skulle de flyttas ut. På Parkgården är det redan ombyggt. Nu fick man bygga om igen för att ge plats.
? De boende
– De vistas på en byggarbetsplats. Vissa säger det, tidigt på morgonen då byggbullret startar. Än värre är det för de med demens. De behöver lugn, ro och trygghet. Många blir oroliga.
? Stämningen på jobbet
– Det blir stressigare, förutom den stress som hör till i vanliga fall. Situationen under ombyggnationen beskrivs av många som kaotisk.
? Jobben
– Ingen blir uppsagd. Men samkörda arbetsgrupper splittras. Det blir byte av arbetsplatser för flera. Man får visserligen välja i viss mån. Men möjligheten att välja är ändå begränsad.
