Oppositionen sätter fokus på skolkvalitet

De anser att man hittills lagt alltför stor vikt vid strukturen, dvs antalet skolor, på bekostnad av det de anser vara det viktigaste, nämligen att sätta fokus på kvalitet i undervisningen.

Mattias Josefsson, talesman för socialdemokraterna, konstaterar att Ulricehamn som skolkommun rasat som en sten i kvalitetsligan och nu ligger på plats 264 bland landet 290 kommuner.

Fram till 1999 tillhörde Ulricehamn de bästa i landet, inskjuter Jan-Olof Sundh, vänsterpartiet. Nu är det närmast fritt fall. Klart är att något allvarligt hänt, anser han. I norra skolområdet är det bara strax över hälften av eleverna som når målen.

Det beror inte på att lärarna har dålig utbildning, så frågan är varför det ser så illa ut.

– Det vill vi ta reda på genom att tillsätta en tillfällig beredning under fullmäktige, säger Ingegerd Borg-Saviharju; där bör man ha extern expertis med.

Den skolform de tre partierna talar om är grundskolan, med betoning på högstadiet.

För att komma till rätta med dessa kvalitativa brister vill nu oppositionstrion ha en långsiktig plan. I avvaktan på en sådan redovisar de fyra konkreta exempel.

Det första är att utveckla tjänster för att ge elever stöd i läxarbetet. Det bör kunna ske under håltimmar eller andra uppehåll i den reguljära undervisningen. Här kan man enligt trion exempelvis ta hjälp av gymnasieelever.

Alla skolans elever har inte svenska som modersmål. Dessa bör få undervisning i sitt eget språk, fortsätter samarbetspartierna. Erfarenhet skall nämligen ha visat att de bättre tillgodogör sig kunskap i matematik och andra ämnen. De tre är dock medvetna om svårigheten att rekrytera kunnig personal.

Det tredje exemplet är att investera i professionell kunskap. Även om andelen behöriga pedagoger är hög krävs att dessa får kontinuerlig vidareutbildning. Enligt Jan-Olof Sundh har medlen för detta i allt större utsträckning gått till att täppa igen andra hål, varför vidareutbildningen, framför allt i norr, helt eller delvis upphört.

Det sista konkreta exemplet är att skapa flera digitala lärmiljöer. Ett bra exempel på detta anses vara en dator till varje gymnasieelev. Annat är de ”smartboards” som i allt större utsträckning installerats i skolorna. Detta ger en ökad motivation och större möjligheter till individualisering.