Hönsen blir äggstra sällskap för barnen

Ännu en solig, men bitande kall marsmorgon.

Fyraårige Vidar och yngre brodern Alvar, två år, visar vägen till hönshuset uppe i backen. Ljudet av en galande tupp inifrån den låga, grå byggnaden är avslöjande.

På vägen dit försäkrar de att hönsen inte är det minsta farliga. Även om tuppen ibland kan gala väldigt högt.

– Uuppeliquuu! ropar Vidar, som för att illustrera hur det kan låta.

Hur låter hönorna då? undras UTs fåkunnige reporter.

– Kakakaakaka-kaka..., förklarar brorsan Alvar.

Vi är hemma hos familjen Fritzson som bor på Sträckåsdreven i Ulricehamn, mellan stadsdelarna Sträckås och Fridkulla.

Familjen flyttade hit för fem år sedan. Det var då man skaffade några höns att ha hemmavid som sällskapsdjur.

– Det är ett trevligt inslag. Och roligt för barnen. Vi bor lantligt men ändå nära stan. Dessutom är hönsen lättskötta. Fem minuter om dan räcker för att ge vatten och foder, berättar Jesper Fritzson.

Och för att hämta äggen, kanske ska tilläggas. Som riklig belöning för arbetsinsatsen.

Med ekologiskt foder och naturbete blir gulan mycket gulare än vad som är fallet i de ägg som köps i handeln.

De fem värphönsen, som är av rasen Lohman, ger 30-35 ägg i veckan. Mer än vad familjen behöver.

– Så man blir populär bland släkt, vänner och arbetskamrater, konstaterar Jesper.

Så är vi framme vid hönshuset. Vidar öppnar och går in.

– Ägg! ropar han. Här är äggen.

Han pekar för UTs fotograf som dokumenterar det hela.

I hönshuset finns strö på golvet och sittpinnar en bit upp. Det är ljust och varmt.

En liten lucka i ena kortsidan, som för tillfället är stängd, leder ut till en inhägnad hönsgård.

Medan vi står i dörröppningen passar hönsen på att ge sig ut på morgonpromenad. De skrockar förnöjsamt och pickar avmätt i den av tjäle hårda marken.

Bröderna inser läget och hämtar mat.

– Vi är inne på den tredje kullen nu, berättar Jesper Fritzson.

På sommarhalvåret kan hönsen vara ute mest hela tiden. De får vistas fritt på den 4 500 kvadratmeter stora tomten.

Till stora delar är det naturtomt med både öppen mark samt skog.

Men någon risk att hönsen försvinner är det inte.

– De är mycket sällskapliga och håller sig nära huset och oss, berättar Jesper.

Däremot kan naturliga fiender som duvhök, mårddjur och räv innebära en fara för de frigående hönsen. Genom åren har en och annan höna gått förlorad på detta sätt.

Även om de är husdjur har de inga namn. Tuppen heter Tuppen. Enklast så, kanske.

Gångvägen som leder förbi familjen Fritzsons hus är populärt som promenadstråk. Mer än en gång har det hänt att förbipasserande plötsligt fått se några hönor som pickar i skogsbrynet.

Då huset inte ligger inom detaljplanerat område, är det tillåtet att hålla höns.

– Annars är det väl främst tuppen det handlar om. Det gäller att tänka på grannsämjan. Tuppen galer även när den är inne i hönshuset. Men när vi släpper ut den, kan det höras, även på lite avstånd, säger Jesper Fritzson.