Annons
Nyheter

Henrik Erickson: Henrik Erickson: Kossan är chef på bygdens största insektshotell

Det finns snart ett insektshotell i var villaägares trädgård – och stadens parker blir allt mer långhåriga. Glöm dock inte att Ulricehamns största insektshotell har haft öppet i ett par hundra år.
Henrik EricksonSkicka e-post
Publicerad 3 juli 2021
Henrik Erickson
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Betande nötkreatur, både för mjölk- och köttproduktion, är det som håller Västergötlands landskap öppet. Ekonomisk lönsamhet för den typen av näringar är Sveriges bästa bidrag till en biologisk mångfald, skriver UT:s chefredaktör.
Betande nötkreatur, både för mjölk- och köttproduktion, är det som håller Västergötlands landskap öppet. Ekonomisk lönsamhet för den typen av näringar är Sveriges bästa bidrag till en biologisk mångfald, skriver UT:s chefredaktör.Foto: Henrik Erickson

Biologisk mångfald är på allas läppar. Elever i skolan har temaarbeten om artrikedom, politiker på alla nivåer svingar bin i debatter och höstens stora FN-toppmöte har just biologisk mångfald som tema.

Hos svenska företag är arbetet med, och för, biologisk mångfald det senaste sättet att profilera sig inom hållbarhet. Energijätten Vattenfall är ett exempel på företag som lägger stora resurser inom området, bland annat genom att sätta mål för biodiversitet i landets kraftledningsgator. Lokalt har Bergman och Beving satt upp ett stort insektshotell, väl synligt på industritomten.

Annons

I UT har ni de senaste veckorna kunnat läsa om skolbarn i Vegby som tillverkar egna insektshotell och om kommunen som låter gräset i stadens parker växa, för att ta två exempel.

Alla de här lokala aktionerna är bra. Det märks också på läsningen av UT:s artiklar, och kommentarer och gillanden på sociala medier, att ämnet engagerar. Biologisk mångfald andas positivitet och är en utmärkt lägereld att samlas kring.

Det finns dock en sak som är lite märklig. I takt med att den biologiska mångfalden blivit populär så har den blivit en stadsfråga. Det är lite som att vi glömt av att vårt största insektshotell, landsbygden, fortfarande håller öppet – och har så gjort i några hundra år.

Inte sällan är det samma grupper som tydligast hyllar håriga stadsparker som tydligast tar avstånd från djurhållning i lantbruket, trots att inget slår artrikedom och biologisk mångfald i betade jordbruksmarker.

I ett par hundra år har svenskt jordbrukslandskap, inte minst den typen av landskap som vi har i södra Västergötland, utvecklats till ett eldorado för humlor, bin och andra livsviktiga insekter. Det är sannolikt ingen överdrift att Ulricehamns kommuns beteshagar trumfar alla stadsnära initiativ för biologisk mångfald hundrafalt.

Att vara sentimental och hylla svenskt jordbruk som det såg ut i början av förra seklet tjänar ingenting till. Tvärtom. Landsbygden och jordbruket måste utvecklas – och det är just genom sådan utveckling som den biologiska mångfalden kan bibehållas i de trakter där vi håller till.

De mest hårdföra kritikerna av nötdjur, av klimatskäl och av etiska skäl, har också insett symbolvärdet i biologisk mångfald. Här finns en argumentation att kött- och mjölkdjur skulle kunna ersättas av andra betande djur, exempelvis fler hästar och sällskapsfår. Argumentationen är dum så att man baxnar.

Motorn i svensk landsbygd är mjölk- och köttproduktion. Den dagen det inte längre finns ekonomi i att hålla den typen av näringar igång så växer Ulricehamn igen. Med en monokultur av planterad granskog på hektar efter hektar så hjälper det tyvärr inte långt med flådiga humlelyor på stadens hyreshus.

Till och med en del forskare hävdar med stor bestämdhet att ett igenväxt Sverige inte vore hela världen. Det var ju så det såg ut en gång i tiden – och då fanns en mångfald i både flora och fauna. Det som missas i den typen av argumentation är den ekonomiska verkligheten. Få markägare skulle vara intresserade av artrika blandskogar, formade utifrån bästa livskvalitet för bin, skalbaggar och fjärilar. Den främsta garanten för svensk biologisk mångfald är att näringar som håller landskapet öppet bär sig lika bra, eller bättre, än produktionsskog. Här är det oundvikligen kossan som är chef.

Så, vad borde Ulricehamns kommun göra mer än att låta gräset växa? Till exempel ställa ännu större krav på upphandling av mat till skolor och andra kök. Prioritera lokalt producerade råvaror som främjar biologisk mångfald. Redan där har vi räddat fler insekter än vad som ryms i alla stadens parker.

Annons
Annons
Annons
Annons