Henrik Erickson: Henrik Erickson: Efter stora pandemin – snuva inte barnen på kunskap
Veckans besked från Regeringen att restriktionerna i stort släpps den 29 september har mötts med både ris och ros. Många är glada över att ett stort steg tas mot en vardag som mer liknar den vi kallar normal, lika många verkar känna en oro över att kraftiga lättnader är en allt för stor risk.
Då även vetenskapen tvistar om ovanstående är det nog bara att konstatera att framtiden får utvisa om slutet av september, ett och ett halvt år efter pandemistart, var en rimlig slutpunkt för svenska restriktioner.
Det som forskare och läkare däremot är eniga om är att 29 september inte är ett slutdatum vad gäller coronavirusets spridning. De sansade kunskapsrösterna har länge pratat om att vi måste lära oss att leva med det nya viruset. Anders Tegnell påpekade i veckan tydligt att vi nu går mot ett tydligt skifte, från att bekämpa till att hantera. Ett arbete som kommer att pågå i många år.
Beskedet om lättade restriktioner kom under en vecka då Ulricehamns skolvärld varit halvt däckad i ett förkylningsvirus. Upp mot hälften av eleverna har varit hemma i många klasser. På Stenbocksskolan var, som exempel, 17 lärare förkylda och hemma i mitten av veckan.
I det här vanliga snörvlandet och hostandet hittar vi en av de kommande årens verkligt stora utmaningar. Det är en utmaning som kommer att ställa helt nya krav, på bland annat skola och omsorg.
Utan på ett enda sätt förringa lärarnas förkylningar så går det att anta att tio av de 17 Stenbockslärarna som nu var hemma hade gått till jobbet och undervisat om världen hade sett ut som den gjorde 2019. Den nu rådande nolltoleransen mot snuva, hosta och lätt halsskav tillåter inte det – av rimliga skäl.
Men – i en tid då vi ska leva med coronaviruset är det läge att ställa frågan hur samhället ska hantera en betydligt högre frånvaro av personal (och i skolans värld, elever) än tidigare.
Få av oss tycker nog att det är en god idé att uppmana lärare och elever att gå lätt förkylda till jobb eller skola under hösten och vintern. Sannolikt är det så att pandemin kommer att påverka vår syn på förkylningsvirus under lång tid. Det är därför dags för många samhällsfunktioner att agera skyndsamt.
”Tingsholm är ett litet bevis för att tydlig information och riktade lokala insatser är bättre än effektsökande, svepande och halvt tvingande åtgärder som vaccinpass.”Henrik Erickson, chefredaktör
Skolan är det tydligaste exemplet. Skolsverige måste snabbt accelerera den digitala kompetensen och bli bättre på att kombinera en digital och en fysisk närvaro. En lätt förkyld elev måste kunna hänga med i skolarbetet hemifrån – en lätt förkyld lärare borde i vissa fall kunna undervisa från en smittsäker lokal. Sverige har agerat föredömligt med öppna skolor genom pandemin, det vore därför synd med en flera år lång postpandemisk utbildningssvacka på grund av ofarliga förkylningsvirus. Rätt hanterat kan det också bli ett välbehövligt digitalt lyft för svensk skola.
Omsorgen är en annan verksamhet som har framtida utmaningar. Här finns en större andel ovaccinerade bland personalen och samma nolltolerans mot lätt förkylning. När tre sjukdagar för en undersköterska nu blir fem eller sex ökar vikariebehovet till det dubbla. Det i en verksamhet som redan har det svårt med extrapersonal. Här krävs nu en proaktivitet, en noggrann plan och extra resurser för att klara de kommande åren.
Till sist. En mycket viktig insats för ett bättre liv med coronaviruset är initiativ som det som Tingsholmsgymnasiet och Ulricehamns vårdcentraler genomfört under veckan, med vaccination på skolan. Runt 100 unga ulricehamnare vaccinerade sig under första dagen. Bred vaccintäckning, lokalt i Sverige och globalt, är allas vår biljett ut. Det är glädjande med uppslutningen på Tingsholm. Det är också ett litet bevis för att tydlig information och riktade lokala insatser är bättre än effektsökande, svepande och halvt tvingande åtgärder som vaccinpass.
