Gymnasieelever presenterade ett liv

Det är elever på den beteendevetenskapliga inriktningen på samhällsprogrammet som i september parades ihop med en senior. Under hösten har paren lärt känna varandra. Som en del i undervisningen skulle eleverna i dag presentera sin senior.

Gunvor Segerqvist är en av seniorerna. Hon har precis blivit presenterad av Mathilda Carlström. Gunvor gillar projektet.

– Det har varit trevligt. Jag vet inte vem som har lärt sig mest, kanske jag. Jag är inte säker på att jag skulle ha velat vara ung nu. Det verkar vara så mycket krav på unga nu. Det var krav på ett annat sätt förr, att man skulle jobba.

Är det något du avundas dem som är unga nu?

– Gemenskapen i familjen. Kontakten med föräldrarna. När jag var ung pratade inte föräldrarna med barnen så mycket, inte på samma sätt som i dag. Då var man åtskilda mer, nu är man mer lika och känner varandra på ett annat sätt.

För Mathilda Carlström har den insikten lett till att hon mer uppskattar hur det är i dag, att man kan prata med vuxna på ett annat sätt nu för tiden.

Vad har du lärt dig mer?

– Det är intressant att få reda på så mycket om någons liv, hur ett liv kan bli och hur man kan forma det. Jag har börjat fundera på hur jag vill ha det när jag är gammal och sitter i den där stolen. Vad skulle jag då vilja att man sa om mitt liv? Jag har fått perspektiv på vad jag vill göra.

Sedan var det dags för Frida Långmyr och Barbro Thörnqvist att äntra scenen. Frida berättade på ett naturligt och levande sätt vad hon hade lärt sig och hur det är att lära känna en människa som är född 1936.

– Barbro växte upp i Bottnaryd. Det fanns ingen ström, inget rinnande vatten och toalett inne var inte att tänka på.

Hon beskrev sedan Barbros liv och lyfta fram sådant som var ovanligt, som att Barbro hade tagit körkort redan vid arton års ålder på 50-talet. Eller att hon ett tag hade en kantor som lärare.

– Skolan skilde sig mycket från i dag. Man hade en annan respekt för lärarna då. Man sjöng psalmer varje dag och Barbro har berättat om en händelse, att man kunde straffa elever. En kompis till Barbro sjöng fel vers på en psalm och tvingades stå ute i korridoren och skämmas i en timme.

Läraren Britta Folkesson var väldigt nöjd med presentationerna.

– Det går jättebra. De är fantastiska. Jag är mållös. Det är inte lätt att stå på scenen så länge.

Hon prisade också projektet i sig, som fortsätter även nästa år.

– Projektet lever sitt eget liv. Man åker på trav och är barnvakt och lär känna varandra. Det fungerar fantastiskt bra.