Gustaf Bogers familj skänker forskningsmaterial
– Han älskade sin hembygd, säger Gustaf Bogers dotter, Barbro Boger.
Det yttrade sig bland mycket annat i att han skrev många böcker. Hon har ett starkt minne av hur hon som barn många kvällar låg i sängen för att sova samtidigt som hon hörde knattret från skrivmaskinen på andra sidan väggen.
– Ibland har jag tänkt att det där med datorer hade varit en härlig revolution för honom. Då hade han sluppit tippex, och kanske sluppit åka runt till alla dessa arkiv.
Hon berättar att hennes pappa var en bondson. Han föddes 1914 på Karlsgården i Vist. Han gick sex år i folkskola. Barnen gick ner för Vistabergens branta sluttningar genom skogen till folkskolan i Vist. Efter fortsättningsskolan började han hjälpa till på gården.
Men han var den äldsta sonen och hade läshuvud. Därför bestämde pappa Johan att han skulle få läsa vidare. Bland annat blev det folkskollärarseminariet i Linköping. Så småningom blev han rektor på Bogesundsskolan i Ulricehamn.
Det stora intresset för hembygdsforskning ledde till många böcker samt ett stort antal skrifter och artiklar. Bland annat har han skrivit böckerna Ulricehamns krönika, Knalleliv och Då häradsting hölls i Kind, Redväg och Ulricehamn.
Gustaf Boger var alltså rektor och hembygdsforskare. Dessutom var han ledamot i stadsfullmäktige för folkpartiet, arbetade fackligt inom Sveriges Folkskollärarförbund och var en föreningsmänniska av stora mått.
Barbro Boger berättar att det länge har funnits tankar om att ge bort hans forskningsmaterial, så att det kommer andra till del. Men efter hennes pappas död 1996 kändes det för svårt att skiljas från de handskrivna anteckningarna och allt annat som hennes pappa så mödosamt och tålmodigt hade samlat ihop.
– Precis när han dog ville jag inte lämna ifrån mig det här. Det är handskrivet och han hade en vacker handstil. Det var för nära.
Men nu var det dags, kände de, bland annat eftersom de har haft tid att gå igenom materialet och för att Gustaf Boger skulle ha fyllt 100 år i år.
Barbro Boger och hennes sambo Werner Wegst visar materialet. Det handlar bland mycket annat om anteckningar från Gustaf Bogers besök på olika arkiv runt om i landet, anteckningar om knallar eller vanliga ulricehamnare från sådant som domstolsprotokoll eller kommunalstämmor.
Här finns också inspelade intervjuer med gamla knallar, samt många bilder, som till exempel från när järnvägen kom till Ulricehamn.
De visar en gammal chokladask fylld med sigill. Här finns en tjock bok med protokoll från kommunalstämman i Brunn mellan 1863 och 1909. För att bara nämna något.
Barbro Boger säger att materialet är en rik källa för de som vill fördjupa sig i sådant som Sjuhäradsbygdens historia, knallarnas historia och tekoindustrins utveckling.
– Det är intressant. Det är lätt att fastna i det. Vi tänkte att det här måste komma andra till del, säger hon.
På torsdag ska allt material överlämnas till Stadsarkivet i Borås, som har sagt sig vara villiga att ta emot det.
1948 Anells järnhandel: minnesskrift vid hundraårsjubiléet
1948 Ulricehamns köpmannaförenings minnesskrift
1951 Ulricehamns krönika: blad och bilder ur en stads historia
1960 Martin Ekeskogs bokhandel, Ulricehamn: 1860-1960
1963 Västgötaknallarna i historia och folkminnen
1972 Då häradsting hölls i Kind, Redväg och Ulricehamn, historik om Kinds och Redvägs domsaga
1977 Ulricehamn förr och nu: en hembygdsbok
1979 Gamla Ulricehamnsgårdar och ulricehamnare där
1985 Knalleliv, med Rune Larsson
1987 Älvsborgs läns södra hushållningssällskap 175 år
1989 Ulricehamns Sparbank: historik
1989 Ulricehamns vattenförsörjning: historik
1990 Ulricehamns rådhus: ett stycke stadshistoria
Ett oräkneligt antal artiklar i Ulricehamns Tidning, Borås Tidning, Jönköpings Posten, Västgöta Demokraten och Västgötens jul med flera.