Då jag första gången besökte Voi, för fem år sedan, var planerna i sin linda. Den grupp som jag då reste tillsammans med besökte området för att vidga visionen.

På den röda jord som då var en ödeplats och ett sedan länge övergivet sisalplantage, har nu vuxit upp hus, staket, odlingar och verksamhet. Nyplanterade träd börjar skjuta i höjden.

Det växer kassava, papaya, mango, apelsiner passionsfrukt och banan .

Personal har anställts. Människor har börjat söka sig hit för att hålla seminarier och för att bo. Ulricehamnarnas gåvor och engagemang har skapat en plats där drömmar och förhoppningar kan växa sig större och vidare.

Knappast var det väl någon som kunde förutse vilken omfattning det skulle få som lades grund till när Bogesundsskolans elever och lärare anordnade sin första internationella kväll och samlade in pengar för att skapa kontakter och bidra till bistånd i ett annat land.

Genom olika omständigheter föll valet på att skicka de insamlade medlen till den Lutherska församlingen i Voi. Ett samarbete fanns sedan tidigare och kontakt med området. Britt och Jan-Åke Thorell som arbetat i Kenya hade ett förslag.

De berättade att det fanns behov av stöd och hjälp till föräldralösa barn i Voi. Där fanns redan en verksamhet men som saknade resurser. Strax därpå knöts de första kontakterna.

Sedan dess har det hänt väldigt mycket. Resurscentret Bogesunds House inne i Voi köptes in. Där skapades en mötesplats för projektets föräldralösa och deras vårdnadshavare. Lokalerna tjänstgör också som förskola. Huset har byggts till i ett par omgångar för att tillgodse den växande verksamheten. Bland annat med en kontorsdel.

Många har engagerat sig. De flesta i Ulricehamn med omnejd känner till projektet och har nog också bidragit med insatser både i form av arbete och gåvor.

Företag har engagerat sig. Galor och konserter till förmån för projektet har anordnats. Kollekter har tagits in. Saker har skänkts.

Nu tio år senare går det att summera:

Projektet har vuxit. Många nya delar har kommit till.

Kärnan i projektet är de föräldralösa barnen. Allt som görs i projektets namn syftar till att stärka och trygga den verksamheten.

Just i dagarna har fem nya barn tillkommit och antalet är nu 48. Barnen lever och bor ute i små byar kring staden Voi. Exempelvis finns nio barn i Kisimenyi som ligger cirka tre mil från Voi.

På ett tidigt stadium har funnits tankar på hur man skall få projektet mer självbärande och mindre beroende av direkta heltäckande bidrag från Ulriceham.

Redan 2009 väcktes tankar på att starta en konferensanläggning.

Anläggningen är tänkt att drivas om boende för konferensdeltagare, bas för kursverksamhet men också för turister.

Här skall också bli samlingspunkt för de föräldralösa barnen och deras vårdnadshavare. Det skall bedrivas utbildning för dem och de skall kunna vistas här för att hjälpa till i verksamheten. Kort sagt en mötesplats för hela projektet.

Ordet ”farm” betyder i sammanhanget ”växande” och därmed har vi också fått förklarat att det inte i första hand rör sig om lantbruk även om det kommer att finnas både hönor, getter och mindre odlingar på farmen.

Förhoppningen är att gästhuset och tjänsterna som det erbjuder skall ge ett överskott som sedan skall användas i arbetet med att stödja de föräldralösa.

Bogesunds farm med gästhuset och dess servicebyggnader ligger ett par kilometer från stadens brus och buller.

Närheten till de stora nationalparkerna Tsavo East och Tsavo West gör platsen till ett fint alternativ till den som turista i området.

Ute vid vägen mot Nairobi har en helt ny skylt kommit upp i dagarna. Den signalerar att något döljer sig inne i bushen.

Vi följer den smala vägen in genom det gamla övergivna sisalfältet och skymtar efter några hundra meter en ljus och vacker byggnad som avtecknar sig mot det mörka berget i bakgrunden.

När vi kommer fram öppnas grinden av dagvakten James. James har ett litet hus och han bor på området. Som en grindstuga. Han är vaktmästare och har hand om en mängd olika pratiska uppgifter. Som att valla getter och att sköta om anläggningens alla installationer.

Den 16?000 kvadratmeter stora tomten delas mitt i av en häck med ymnigt blommande bouganvilla. I en öppning häcken kommer vi direkt till receptionen. Här arbetar föreståndaren Mary och receptionisten Sandra. Sandra är också marknadsansvarig för gästhuset.

I samma byggnad som receptionen finns köket. Här inne huserar för dagen kokerskan Martha. Hon håller just på att förbereda för middag. När det börjar närma sig serveringsdags får Martha hjälp av både Mary och Sandra.

Även städerskan Elina rycker in i köket när det blir mycket att göra

Innan maten serveras fräschar Elina upp golven i den intilliggande matsalen och lägger på dukar.

Matsalen är en bungalow-likanande byggnad. Den har delvis öppna sidor så att gästerna kan blicka ut över gästhuset och naturen.

När kvällen kommer träder nattvakten Daniel i tjänst. Daniel bor på området och han patrullerar hela natten. Från klockan sex på kvällen till klockan sex på morgonen.

Daniel berättar att det är viktigt med nattvakt och att alla anläggningar som liknar farmen har vakt.

– Mina ögon gör att alla vet. När det finns en vakt som har koll händer inget. Men om det blir känt att det inte finns någon nattvakt kan det bli otryggt för de som finns på området. Det kan också bli inbrott och skadegörelse, säger Daniel.

Sune Broman