Nyheter
Storbranden startade vid Bjättlundavägen och spred sig sen över Vistbergen upp mot Härstorp. Två som minns hur det var är Leif Carlsson och Bengt Jönsson som var med och bekämpade elden.
Nyheter • Publicerad 21 augusti 2014
Leif Carlsson och Bengt Jönsson i Vistbacken där lågorna stod i högan sky för 40 år sedan.
Leif Carlsson och Bengt Jönsson i Vistbacken där lågorna stod i högan sky för 40 år sedan.Foto: Pernilla Rudenwall Petrie
UT skrev om bränderna för 40 år sedan där 300 till 400 hektar skog gick upp i rök.
UT skrev om bränderna för 40 år sedan där 300 till 400 hektar skog gick upp i rök.Foto: 
Åke Lindros var vice brandchef i Ulricehamn. Här var han uppe i ett brandflyg för att få sig en uppfattning om brandens spridning.
Åke Lindros var vice brandchef i Ulricehamn. Här var han uppe i ett brandflyg för att få sig en uppfattning om brandens spridning.Foto: Åke Lindros

På Valborgsmässoafton för 40 år sen kom larmet till deltidsbrandmannen Leif Carlsson som då hade jour. Han tror att det var någon gång mellan kl 11 och 11:30 på förmiddagen. Första prioritet blev att skydda ställverket som låg i närheten.

– När jag stod där vid ställverket och släckte så sa de att "nu brinner hela Vistabergena" och då vände jag mig om och såg att lågorna drog upp där, säger Leif Carlsson.

Branden hade tagit sig över vägen via trädtopparna och spred sig sen över berget där slalombacken är i dag.

Bengt Jönsson, som också var deltidsbrandman, åkte upp till Håkanstorp för att kontrollera hur långt elden hade kommit. Just där brann det inte men när han kom in en bit i skogen så såg han lågor i trädtopparna.

– Det brann så det dånade, det var lite otäckt faktiskt. Jag insåg att det inte är lönt att gå längre in, säger Bengt Jönsson.

Enligt Ulricehamns tidning engagerade branden 500 personer. Förutom militärer och frivilliga var det 90 brandmän från de 8 olika kårerna i Vegby, Rånnaväg, Ulricehamn, Trädet, Marbäck, Timmele, Hökerum och Borås. Personal från Iro och Järnia hjälpte också till och röjde bland annat skog och gjorde brandgata.

Leif Carlsson och Bengt Jönsson, som tillhörde Ulricehamns brandkår, minns inte hur länge de var kvar den första dagen men antar att det var till sent på kvällen. Eftersläckningsarbetet höll sen på i nästan en vecka.

– Det var ett slitgöra att gå där och dra slang. Men räddningen var att det liksom planar ut där uppe på bergen så vinden som hade dragit med sig elden avtog, säger Bengt.

– När som helst kunde elden slå upp igen i gamla stubbar. Och vi var rädda för att elden skulle gå ner i mossen mellan Härstorp och Håkanstorp, för då hade det blivit väldigt jobbigt. Men elden avtog efter ett par timmar så det klarade sig, säger Leif.

Branden antogs på något sätt ha orsakats av skolungdomar. På Valborgsmässoafton hade nämligen flera elever städdag och gick bland annat utmed Bjättlundavägen och plockade skräp i dikena. Branden startade i närheten av där Helge Nybergs ligger i dag.

– Hade det inte brunnit kanske det inte hade blivit någon slalombacke, tror inte jag. Nu var det i alla fall lättare att bygga en, säger Bengt Jönsson.

Sandra Wennergren
Så här jobbar Ulricehamns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.