Fatmata gör allt hon kan för att hjälpa

De barn som bor på det barnhem som Fatmata Brincks mamma driver i Freetown, Sierra Leone, är nu satta i 21 dagars karantän. Fyra av barnen har avlidit, en i personalen samt en granne och till mamman. Det gör Fatmata Brinck ledsen och orolig.

– Jag är livrädd att något ska hända min mamma och mina syskon och jag känner mig helt maktlös. Jag är här och de är mitt i sjukdomen.

När beskedet om att regeringen beslutat sig för att skicka svensk sjukvårdspersonal till Västafrika, ringde Fatmata Brinck upp Socialstyrelsen och erbjöd sin hjälp. Fatmata är undersköterska och tycker att hon kan göra en insats eftersom hon både är sjukvårdsutbildad och dessutom behärskar språket.

– Men de vill bara ha sjuksköterskor och läkare, men jag försöker övertyga dem om att det är mig de behöver. Jag hoppas ändå att de ska höra av sig.

I början av augusti, när ebola-utbrottet var ett faktum i Sierra Leone, annonserade Fatmata Brinck i UT om pengar som skulle kunna hjälpa de drabbade där. Tillsammans med de tiotusen kronorna som hon och maken Thomas tog ur egen ficka, kunde de skicka 13500 kronor till ett fattigt sjukhus i hemlandet.

– De pengarna gick till madrasser, handskar, handsprit, munskydd och filtar. Man måste bränna allt som de sjuka varit i kontakt med, så därför är behovet av madrasser och filtar stort.

Sedan dess har det också pågått en insamling av grejer till de behövande. Fatmata är väldigt tacksam för alla saker hon fått in och som ska fraktas ner till Sierra Leone så fort det är möjligt.

– Vår plan, min och min mans, är att vi ska vara på plats när sakerna kommer och dela ut dem själva. Mitt hemland är väldigt korrumperat och det finns personer som passar på att sko sig på situationen. Det är väldigt tråkigt.