Ett ställe med historia under klubban

Det är hård och fast mark på parkeringsåkern så förhoppningsvis behöver man inte dra loss några bilar med traktorn, säger parkeringsvakten och stampar prövande på marken innan det är dags att vinka in nästa besökare.

Många är nyfikna och har kommit trots dimman och regnet.

Det regnar lite lätt på Lillemor Holmberg där hon står vid den tillfälliga korvkiosken. Hon är granne och kände bröderna Karl och Gillis. Hon visar ett papper hembygdsföreningen i Liared satt ihop.

"Detta är ett ställe med historia", står det som rubrik. Sedan följer berättelsen om gården, Börjagården, som varit i samma släkt sedan 1700-talet. Det står också om branden 1862 som ödelade arton hus här.

Gillis och Karl var de sista att bo på gården. Karl dog för sju eller åtta år sedan, Gillis i år.

Skriften avslutas med en fråga:

"Och vem tar över nu?"

Lillemor säger att det är vemodigt och nostalgiskt att se brödernas saker säljas. Hon minns de två bröderna med värme och som två speciella personer.

– Det gjorde vad de tyckte, lät sig inte styras av tiden. De var två riktiga original men det är svårt att sätta ord på vad som gjorde dem till det.

Mycket av de fina minnena tror hon handlar om att man gjorde så mycket tillsammans förr på landet. Men det finns också konkreta minnen kring bröderna. Hur Karl brukade spela på sin radiogrammofon, Avestaforsens brus eller Kivikspolska. Hon berättar om Gillis stora travintresse, men hur han annars knappt var utanför byn. Det var väl egentligen bara militärtjänsten som förde honom någon annanstans, säger hon.

– Jag har bara en önskan och det är att någon vill ta över här på gården så att huset får leva igen.

Besökarna går och tittar bland föremålen: lådor med porslin och prydnadsföremål, en rostig Volvo Amazon, en blå cykel av märket Mustang, räfsor, liar, en traktor av märket Fordson Major, sparkstöttningar, en släde, ett hörnskåp, ett fickur i guld, en soffa.

Klockan tio drar Viktor Sigurd från Kullagårdens auktioner igång. Människor samlas framför huset och auktionens hetsiga tempo tar över uppmärksamheten. Siffror ropas hit och dit. Skramliga lådor med Rörstrandsporslin, dricksglas och klädhängare skickas mellan medhjälpare och köpare. Kontanter byter ägare.

Det är rop, handviftningar, cigarrök och duggregn. Allt med brödernas gamla gråvita hus som kuliss.

Pang! Såld, till damen där borta. Vad får jag för stenkakorna? Hundra kronor?

Bo Hallberg från Falköping har ropat in en låda med glas och lite diverse föremål, en klädhängare bland annat.

– Jag är här för att jag är intresserad av gamla föremål, lite av en samlare. Jag tycker om sådana här lite konstiga grejer. Det här såg intressant ut så jag åkte hit. Det är inte så ofta man har sådana här gamla bonnauktioner.

Rolf Sjöbom från Kölingared kommer också med en låda. Även han gillar gamla grejer. Överst ligger en prydnadsälg.

– Den vill jag inte ha, utan det andra, säger han.

Hoppas du hitta något mer?

– Ja, det gör jag. Så jag har inte tid att stå här och prata, säger han och skyndar tillbaka till utroparen.

Klockan tre hoppades man vara klara för dagen och de sista utropen var Volvon och traktorn.