Bölder, benbrott och bilolyckor

Så var det helg igen. Tänk så många helger man tillbringat på akuten. Lustigt, eller olustigt, nog har jag fått fara till akuten som relativt nybliven mor – ALLA TRE GÅNGER!

Att bli förälder var en chock. Immunförsvaret gick i botten. När jag rakade mig under armarna i duschen en dag fick jag ett sår, vilket i och för sig hänt förr. Men nu ville min svaga kropp suga i sig alla bakterier den kom över och vips var jag på vårdcentralen sökandes för en böld i armhålan av köttbullestorlek. Läkaren skar och klämde. Något gick snett så dagen efter satt jag på akuten med en hönsäggstor svulst i armhålan. Som tandsköterska visste jag att det inte går att bedöva infekterad vävnad. Operatören fick också höra en imponerande svordomsrepertoar när han snittade upp på nytt, gick in med kompressförsedd peang och rengjorde infektionshärden. Den pappersbeklädda britsen jag låg på liknade en slaktbänk efteråt. Armhålan blev dock bra och allt var frid och fröjd.

Tills jag fick min andra dotter. På tiomånadersdagen var jag ute med henne och storasyrran i januarisolen. Systern halkade på en isfläck och när jag bärandes på lillasyster skulle hjälpa henne bar det sig inte bättre än att också jag stöp. Så illa att lillasyster bröt benet. Jag har inte utrymme att gå in på hur högt hon skrek, hur mycket jag anklagade mig själv, hur ambulansresan var och hur mycket hon kissade på röntgenapparaten. Men. Hon repade sig bra, utan gips men med Alvedon, på fyra veckor och allt var lugnt.

I somras kom min tredje dotter. När hon var fyra dygn fick jag hög feber. Sjukvårdsupplysningen uppmanade mig att uppsöka akuten ifall det skulle vara moderkaksrester kvar. Att det var kvällen före midsommarafton hjälpte föga. Med svetten drypande i pannan satte jag av mot Borås. Fyradagarsknytet i baksätet . Halvvägs mot Borås sladdar en bil av vägen framför mig. Jag hittar mobilen i skötväskan och ringer 112 fast jag inte har tid att stanna. På akuten visade det sig att jag inte hade några kaksmulor i min mage, men väl en halsinfektion. Lättad återvände jag hem och himlen var så där ljuvligt marsipanrosa som den bara kan vara natten mot midsommarafton.

Nu blir det inga fler barn om det inte "sker en olycka" som det heter. En sån "olycka" borde dock inte föranleda ett besök på akuten.